En kvinna håller en bebis. I bakgrunden syns ett stort buskage.
Mensprojektet

Systerskap som bryter stigma

Artonåriga Sharma är ensamstående med två små barn. Med en knapp inkomst har hon fått kämpa för att kunna ha mat på bordet. Men i Mensprojektet har hon fått en trygg plats, och livsviktiga kunskaper om sina rättigheter.

– Mitt liv har förändrats. Jag behöver inte längre lida i tystnad. Jag kan prata med andra och få hjälp.

Utanför det lilla samhället Torwood i centrala Zimbabwe lever artonåriga Sharma Bvunzawabaya. När hon var femton år blev hon mamma. Hon tvingades hoppa av skolan, och kunde aldrig börja igen.

En dammig och ojämn väg gjord av rödfärgad jord tar oss en bit utanför ortens centrum, till Sharmas hem som hon delar med sin mormor och sina två barn. Sharmas pappa är död, och hennes mamma har gift om sig och bor någon annanstans med sin nya man.

När Sharma var gravid med sitt andra barn, lämnade hennes pojkvän familjen för att åka till Sydafrika och arbeta. Sharma blev tvungen att klara sig på egen hand. Tanken var att barnens pappa skulle skicka pengar från Sydafrika, men Sharma har inte hört av honom sedan han åkte.

En äldre kvinna, en yngre kvinna och ett barn står i en trädgård.
Sharma tillsammans med sin mormor Gladys och dottern Nokutenba.

Nu lever familjen på mormoderns skrala pension och de inkomster hon ibland får när hon samlar metallskrot och säljer. På sin lilla mark odlar de också grönsaker, som majs och jordnötter. En del av grödorna behåller familjen, och en annan del kan de sälja på marknaden. Men den ekonomiska situationen är tuff. Sharmas tårar rinner när hon berättar för oss:

- Att ta hand om mina barn är verkligen svårt. Min yngsta son är ofta sjuk. Jag har varken pengar för att ta honom till vårdcentralen eller för att betala medicinen till honom.

"Jag har lärt mig att om jag blir utsatt för våld behöver jag inte lida i tystnad. Jag kan prata om mina problem med andra och få hjälp."

Sharma Bvunzawabaya i mitten med vännerna Florence (till vänster) och Tabeth (till höger) som också är med i Mensprojektet.

Syklubben blev en vändning

För ett par år sedan tog Sharmas liv en ny vändning, när hon hörde talas om Mensprojektet som Diakonias samarbetsorganisation Katswe Sistahood drev i området. I Sharmas hem har det alltid funnits en symaskin, men ingen i familjen har vetat hur de ska använda den. Så när Sharma fick veta att man fick lära sig att sy i projektet blev hon nyfiken. Genom projektet har hon fått lära sig att sy tygbindor. Deltagarna använder sig av färdiga mönster och syr bindorna av bomullsvadd, fleece och ett plastat tyg som skyddar mot läckage. Dessutom får de lära sig hur de tvättar och tar hand om bindorna så de håller för en lång tid framöver.

- Jag har inte råd att köpa engångsbindor, och min mormor kan inte heller betala för det. Men tygbindorna kan jag tvätta och använda om och om igen.

Sharma känner sig stolt över sina nya kunskaper. Men att numera ha tillgång till mensskydd är inte den enda förändringen som skett:

- Jag har lärt mig att om jag blir utsatt för våld behöver jag inte lida i tystnad. Jag kan prata om mina problem med andra och få hjälp.

Sharma vid symaskinen.

En trygg plats

En viktig del av Mensprojektet är att tjejerna i syklubbarna får en trygg plats, där de kan dela med sig av sina erfarenheter och få rätt stöd och hjälp. De får också viktig kunskap om sina rättigheter, och om vad de ska göra om de blir utsatta för våld eller övergrepp.

- Mitt liv har förändrats. Tidigare tyckte jag det var svårt att prata med andra. Men i Mensprojektet blir vi uppmuntrade att dela med oss, och inte gå och bära på problemen själva. Det är en stor befrielse.

Chengetayi Chininga som arbetar med Mensprojektet berättar om hur det har förändrat livet för de tjejer som deltar:

- Vi insåg att det faktiskt förbättrar tjejernas mentala hälsa. De får tillgång till varandra, möts som systrar och tar hand om varandra. Samtalen hjälper dem också att läka såren från de negativa erfarenheter de har. Syklubben är en frizon.

Nyblivna mammor är extra utsatta på grund av bristen på mensskydd. Det vet Sharma. Hon berättar för oss att många mammor inte kan ta sig hemifrån med sin nyfödda bebis eftersom de inte har något som absorberar den kraftiga blödningen. Därför tar de inte sin bebis till kliniken på den viktiga kontrollen efter förlossningen. Men det vill Sharma ändra på. Med sina nya sykunskaper kunde hon vara med och skapa ett mönster för förlossningsbindor – extra stora tygbindor som kan användas efter att man har fött barn, då man blöder mycket. Sharmas ansikte skiner upp när hon berättar om bindorna:

- Jag är så glad över det här. Jag önskar att alla kvinnor visste om de här bindorna, och de som inte känner till dem vill jag hjälpa.

Det finns fortfarande ett stigma kring att prata om hälsofrågor som rör kvinnor. Men Sharma tycker att det har förändrats. I Torwood är det inte längre pinsamt att prata om mens, och hon säger att Mensprojektet spelat en viktig roll i det. Att kvinnor har tillgång till mensskydd och viktig information om sin hälsa och sina rättigheter förändrar attityder i samhället. Och det förändrar liv.

Swisha en gåva

Din gåva till Mensprojektet är viktig. Tillsammans förändrar vi världen!

Varför behöver vi din epostadress?

När du går vidare godkänner du även hur vi använder och behandlar dina personuppgifter. Läs mer i vår integritetspolicy.

Håll dig uppdaterad – prenumerera på Diakonias nyhetsbrev

Genom att registrera din e-post så godkänner du vår hantering av personuppgifter och tillåter oss att skicka dig relevanta nyhetsbrev om Diakonias arbete.