Fem frågor till Chengetayi Chininga
Hej Chengetayi! Du är programhandläggare på Diakonias samarbetsorganisation Katswe Sistahood som driver Mensprojektet.
Vad gillar du mest med ditt jobb?
Det jag gillar mest med mitt jobb är att jag får arbeta med kvinnor och flickor. Jag är feminist, och mitt jobb är något som är direkt kopplat till feministiska frågor. Och det är min passion. Jag brinner väldigt mycket för att arbeta för unga kvinnors frigörelse, och för att deras röster ska bli hörda. Det ger mig energi varje dag. Förändringen som har skett i dessa tjejers liv ger mig en glädje som jag inte kan förklara.
När tjejer får makt över sina liv, när de kan ta sig fram i livet utan att vara beroende av sina partners. När de kan ta hand om sina barn. Som feminist gör det mig otroligt glad och tacksam. Men jag önskar alltid att vi kunde göra mer.
Vad betyder det för dig att vara en feminist?
Att vara feminist för mig handlar om systerskap, först och främst, att kunna kämpa tillsammans, ha en röst tillsammans, hålla varandras händer, och bekämpa patriarkatet. Det är att kunna stå upp mot olika former av förtryck som kvinnor möter, och även att kämpa för att kvinnor ska ha samma möjligheter som män.
Jag kommer från en familj som är väldigt patriarkal. Jag har sett många kvinnor i min familj utsättas för olika former av förtryck. Jag försöker förändra min familj också. Men vi har fortfarande en lång väg kvar, om jag ska vara ärlig.
Hur tycker du att situationen för kvinnor i Zimbabwe har förändrats under ditt liv?
När jag växte upp var det vanligt att kvinnor inte hade någon kunskap om sina rättigheter. Det har skett stora förbättringar, både tack vare insatser från regeringen och från civilsamhället, som gjort att unga kvinnor och flickor idag vet mer om sina rättigheter.
Det har också skett en hel del förändringar när det gäller lika möjligheter för män och kvinnor. Det är vanligare idag att kvinnor studerar på högskolor, kvinnor har oftare högre tjänster på företag, och det finns ett större kvinnligt deltagande i politiken.
När jag var yngre var det också färre kvinnor som körde bil. Men nu är det mycket vanligare. Generellt har kvinnor fått bättre tillgång till arenor som tidigare dominerades av män.
Chengetayi Chininga har arbetat på organisationen Katswe Sistahood i fem år. Hon började som volontär, men idag arbetar hon som programhandläggare för Mensprojektet.
Vad ser du för utmaningar framåt?
Så länge skolan är avgiftsbelagd, så kommer flickors skolgång att bortprioriteras. Det är en vanlig uppfattning att det är viktigare att pojkar får en utbildning medan flickorna förmodligen kommer gifta sig och stanna hemma. Så en familj som har det tufft ekonomiskt kommer alltid att välja att skicka sina söner till skolan. Även om kunskapen ökar och attityderna börjar förändras, går utvecklingen långsamt.
En annan utmaning är att många kvinnor fortfarande är omedvetna om de lagar och rättigheter som skyddar dem. Politiken kan driva på en positiv utveckling med progressiva lagar, men många kvinnor vet inte om det. Det innebär att deras rättigheter lätt kan kränkas, och att det är svårare för kvinnor att utkräva dem.
Vad hoppas du på i framtiden?
Min dröm är att unga kvinnor har information om sin sexuella och reproduktiva hälsa, och om sina rättigheter. Att de kan försörja sig på ett anständigt och värdigt sätt. Att de inte utsätter sig själva för fara. Att de kan välja hur de vill leva sina liv. Ett liv som är tryggt och hälsosamt, så att de kan ta hand om sina barn och också skydda sig från de olika former av våld som de kan utsättas för.
