Kärleksprojektet – Så funkar det

Ett ställe som är tryggt och säkert, där hbtqi-ungdomar lär sig om sina rättigheter. Kan det verkligen förändra nåt? Ja, i ett samhälle där hbtqi-personer diskrimineras, hotas och dödas kan det till och med rädda liv.

– Trygga rum är ett verktyg i kampen för våra rättigheter. Jag önskar att vi kunde sprida arbetet inte bara i Peru utan överallt där unga hbtq-personer behöver stöd, säger Luisa.

Det hela började för fem år sen, när Luisa Zanabria, ordförande för LIFS, och några vänner till henne startade en feministisk bokklubb.

– På våra möten började vi prata om hur patriarkatet påverkat oss. Vi märkte att alla hade historier i bagaget. Det var sorgligt att förstå det, att vi alla utsatts för diskriminering och att vi alla hade sår kvar. Men samtidigt var det fint för vi stöttade varandra.

När Luisa och hennes vänner förstod hur viktigt det är att dela erfarenheter och att känna igen sig i andra bestämde de sig för att starta arbetet med de trygga rummen. Vi tänkte, den här fina idéen kan vi inte hålla för oss själva. Det är otroligt viktigt att, framförallt unga hbtqi-personer, har en trygg plats där de kan dela med sig av sina erfarenheteter av diskriminering och hot. Där de känner att någon lyssnar på dem. Med stöd från Diakonia startades den första gruppen och nu finns projektet i fyra städer runt om i landet.

– Vi trodde inte att intresset skulle vara så stort men gruppen växte snabbt, berättar Luisa.

Varannan vecka ordnas möten och olika rättigheter som identitet, inkludering, diskriminering och heteronormativitet diskuteras. Innan varje session läser deltagarna texter som fungerar som underlag för diskussionen.

– För oss som projektledare är det fantastiskt att se utvecklingen hos flera av ungdomarna. Hur de hittar sin röst och blir modigare för varje vecka som går. Att se det är värt allt arbete i världen.

Flera av de som varit med i projektet är nu politiskt aktiva och deltar i debatter i kongressen om nya lagar för hbtqi-personer rättigheter.