“Att flickor cyklar förändrar allt”
Utanför staden Mymensingh i norra Bangladesh bor tolvåriga Sadia Akter med sina föräldrar, två systrar och en bror. För två år sedan lärde hon sig cykla, och det har knappt gått en dag sedan dess utan att hon cyklar.
– Jag gör allt med min cykel. Min mamma säger att jag är beroende av att cykla, berättar Sadia och skrattar. Även om jag bara ska ta mig en liten sträcka så tar jag min cykel.
Som tjej på landsbygden i Bangladesh var det verkligen inte självklart att hon skulle lära sig cykla. Och hon har mött motstånd. När hon började cykla omkring hemma i sin by fick hon höra från grannar att flickor inte ska cykla, och att hon skulle passa sig för att cykla igen. Men det stoppade inte Sadia.
– Jag mår så bra när jag cyklar, det känns som att jag flyger i himlen, säger Sadia och skrattar. Om jag är ledsen och mår dåligt sätter jag mig på cykeln, då mår jag bättre.
Bevisar vad flickor klarar av
Sadia berättar att många föräldrar ser på söner och döttrar på olika sätt:
– De tror att pojkar kommer att stanna kvar med sin familj, och ta hand om och försörja sina föräldrar, men att flickor kommer att giftas bort och lämna hemmet.
Många litar inte på att flickor kan klara av samma saker som pojkar, menar Sadia. Men hon tror att Cykelprojektet kommer ändra på det.
– Att flickor cyklar förändrar allt. Det visar att vi kan klara av andra saker som bara pojkar gör, och som flickor inte tillåts göra idag.
Cykelprojektet - så funkar det
Allt började med att kvinnogrupper i Bangladesh lyfte ett viktigt problem: många flickor trakasseras på sin väg till skolan och väljer därför att hoppa av sin utbildning. Om flickorna kan ta sig till skolan på cykel, blir vägen snabbare och säkrare, och de kan fortsätta gå i skolan. Och ju fler år en flicka går i skolan, desto mindre är risken att hon gifts bort tidigt.
Men det finns starka kulturella normer i Bangladesh om att flickor inte ska cykla. I projektets cykelskolor får flickor därför öva tillsammans. Förutom att flickorna kan ta sig till skolan på ett tryggt sätt, och barnäktenskapen minskar, så ger det också flickorna rörelsefrihet och självförtroende.
Inom projektet utbildas också lärare, föräldrar och makthavare om jämställdhet och om riskerna med barnäktenskap. För varje tramptag kommer vi ett steg närmare jämställdhet i hela samhället.
Sadia berättar om en gång då hennes syster fick jobbiga magsmärtor.
– Hon grät hysteriskt. Min mamma bad mig att ta min cykel och köra min syster till doktorn, och det gjorde jag, säger Sadia stolt.
Vi får följa Sadia på hennes skolväg hem, som går över gropiga vägar, längs med risfält, genom skogsdungar och ibland igenom djupa gyttjepölar. Det är ingen lätt terräng. Men det är lätt att förstå att cykeln är otroligt viktig för att ta sig fram. I början kämpade Sadia mycket, och ibland fastnade hon med cykeln. Cykeln är inte bara ett nöje för Sadia. Den betyder också att hon kan ta sig till skolan på ett säkert och snabbt sätt.
Huset där Sadia bor med sin familj är byggt på en upphöjning av betong, för att undvika översvämning under regnperioderna. Väggarna består av korrugerad plåt. Köket är en egen liten del av gården, där Sadias mamma lagar maten över en öppen eld. Hon är hemmafru, och Sadias pappa kör rickshaw-taxi. Hushållet har knappa inkomster, och hennes föräldrar måste ibland kämpa för att ha mat på bordet åt de fyra syskonen.
Stolt över sina döttrar
Många familjer som lever i fattigdom ser ingen annan utväg än att gifta bort sina döttrar. Men i Sadias familj har Cykelprojektet betytt att flickorna istället kan gå klart skolan. Det går inte att ta miste på stoltheten som Sadias mamma känner över att hennes tre döttrar har lärt sig cykla.
– Det var alltid min önskan att mina döttrar skulle lära sig cykla, så det känns fantastiskt. Jag är så stolt över dem, berättar Sadias mamma Sabina. Hon ler när hon berättar att Sadia aldrig skulle gå med på att gifta sig tidigt.
Sabina berättar att Cykelprojektet har förändrat hennes förhoppningar för sina döttrars framtid. Och hon tror och hoppas att Sadias och hennes systrars liv kommer bli annorlunda än hennes eget. Om Sadia fortsätter att göra bra ifrån sig i skolan har hennes pappa lovat att köpa en moped till henne, som hon kan använda när hon en dag behöver ta sig till högskolan.
Sadia visar oss sitt sovrum som hon delar med sin storasyster. Hon berättar att det är hennes favoritplats i hemmet. Intill sängen i det mörka rummet står ett litet skrivbord med uppradade böcker, där Sadia gillar att sitta och studera i lugn och ro. Hon drömmer om att bli lärare i engelska och bangla, och att kunna försörja sina föräldrar. Hon vet att hon måste fortsätta studera intensivt för att komma dit, och att hon kanske behöver flytta till storstan eller till och med utomlands för att utbilda sig. Och det kommer hon att göra.
– Det finns mycket vi behöver veta och kunna för att få en bättre framtid. De kunskaper jag fått genom Cykelprojektet om mina rättigheter kommer att hjälpa mig att nå längre, och uppfylla mina drömmar.
