Fem frågor till Sameya Bou Hassan
Sameya Bou Hassan är programhandläggare på Diakonias kontor i Libanon. Där arbetar hon bland annat med vårt barnrättsprojekt. Här svarar hon på frågor om arbetet.
Varför arbetar vi med barns rättigheter?
Det finns många barn som antingen lever i utsatta områden eller i flyktingläger. Gemensamt för dem är att de lever i fattigdom och har svårt att gå i skolan. De behöver mat, kläder, utbildning och stöd så att de mår bättre och – att faktiskt få ha en barndom som barn. Men många av de här barnen är i stället utsatta för olika former av våld. En del kan ha varit med om traumatiska händelser, som till exempel att se människor dö.
Vad är det för våld som barnen utsätts för?
Det är vanligt med sexuellt våld och andra fysiska övergrepp. Sexuellt våld är dock inte accepterat i samhället. Verbalt våld och barnarbete förekommer också. En del föräldrar tycker att aga är en del av uppfostran. I vissa familjer måste barnen måste arbeta för att hjälpa till med försörjningen.
Blir pojkar och flickor olika bemötta?
Libanon är ett samhälle där pojkar och män anses överlägsna. Egentligen på alla områden. Därför pratar vi ofta med föräldrar, familjer och barnen själva, för att de ska få kunskap om jämställdhet mellan könen.
Tät kontakt fångar upp barn i riskzon
Sanaa Kais är ansvarar för ett av barncentren inom barnrättsprojektet. Här pratar hon med Hanaa, ett av barnen som ofta besöker centret. Genom att ha en löpande kontakt med barnen och deras föräldrar kan risker för till exempel barnäktenskap fångas upp tidigt av centrens personal.
Har ni även kontakt med föräldrarna?
En viktig del av arbetet är att involvera föräldrarna, så att de ska ha kunskap om sina barns rättigheter. Det är viktigt med långsiktiga relationer, så att det går att följa upp och prata om olika situationer. På det viset kan vi till exempel få reda på om en familj planerar att gifta bort en minderårig dotter. Det är vanligt bland fattiga familjer, eftersom de anser att de får någon som kan ta hand om flickan ekonomiskt, samtidigt som familjen också får ett ekonomiskt bidrag i hemgift.
Vilken typ av förändring kan projektet leda till?
Vårt mål är att barn som lever i utsatta miljöer ska ha de verktyg och den kunskap de behöver för att så bra som möjligt kunna hantera svåra situationer. Till exempel får barn som lever med extra stor risk för att utsättas för övergrepp träna på hur de kan hantera olika situationer. Barnen får också lära sig att ta hand om varandra och att dela med sig av sin kunskap. Ett annat mål är att barnen inte ska halka efter kunskapsmässigt. Därför får de får de också undervisning.
