Barnrättsprojektet – så funkar det

I Beiruts förorter i Libanon lever tusentals barn ett tufft liv i ett kaos av trångboddhet, sopor och smuts. Många barn tvingas ut på gatorna för att tjäna pengar. Risken för att de ska bli utnyttjade är stor.

Men det finns hopp. Diakonia driver flera barncenter dit barn kan komma och få vara just barn.

En viktig uppgift för de som arbetar på centren är att stärka barnens självkänsla. På ett lekfullt och roligt sätt får barnen också lära sig viktiga saker. De får till exempel kunskap om barns rättigheter och att de har rätt till att både gå i skolan och få leka. Men barnen får också lära sig att skydda sig själva genom att känna igen och undvika riskfulla eller våldsamma situationer. Den som bara passerar förbi centren kan aldrig ana att de glada barnen har en tuff vardag. Centren sjuder av liv och de erbjuder många olika saker att göra. Det kan till exempel vara lektioner i arabiska och engelska, eller datakunskap.

Diakonia arbetar i stadsdelarna Sabra och Nabaa. Där lever de flesta människorna i svår fattigdom. Det är vanligt att familjer på upp till sex, sju personer delar på ett enda rum. Många familjer är flyktingar från Syrien eller Palestina, och många föräldrar saknar tillstånd att arbeta. I ren förtvivlan tvingar föräldrar ut sina barn på gatorna för att de ska hjälpa till med familjens försörjning, eftersom straffet för barn som arbetar är lindrigare än för vuxna.

Hoda Kara som leder arbetet på centren berättar:
– När vi går till jobbet på morgonen ser vi många barn på gatorna som gör vad de kan för att tjäna pengar. De tigger, säljer småsaker och vissa till och med stjäl.

Barnen hittar till centrens verksamhet på olika sätt. Ibland är det mamman eller pappan som inte har råd att låta sitt barn gå i skolan och vill att barnen ska få komma till ett center i stället. Ibland är det personalen på centren som söker upp barn på gatan. Om personalen misstänker att någon varit våldsam mot barnet tar de fram en handlingsplan för att komma till rätta med problemet och för att barnet ska må bra igen. Det finns bland annat möjlighet till enskilda samtal.

Hoda Kara berättar att risken för att unga flickor gifts bort är stor i familjer som lever i fattigdom.

– Familjerna får pengar för sin dotter, och de tänker att det är bra att någon tar hand om henne. Därför är det viktigt för oss att inte glömma föräldrarna i vårt arbete. Om de känner oss och ser att vi gör bra saker för barnen, då lyssnar de mer på vad vi har att säga om barns rättigheter, säger hon.