Biblioteket ett andra hem

– Här har jag hittat den där trygga platsen där jag kan säga precis vad jag tänker och känner, utan rädsla att bli dömd eller att folk tycker att jag är konstig.

Att vara ung i Palestina är extra svårt. Ockupationen gör att livet är kringskuret, och rädslan är ständigt närvarande.

– För att utvecklas, för att bli den person man vill vara är det viktigt att hitta trygga platser där man kan träffa nya människor, uttrycka sina åsikter och hitta något man brinner för.

För Celine Zuwawi har barnboksprojektet blivit hennes trygga plats. Hon tycker att hon har blivit bättre, inte bara på att uttrycka sig och stå för vad hon tycker, hon har också blivit bättre på att lyssna på andra och acceptera att man ibland tycker olika.

– Jag har förstått att jag inte ska låta mig indoktrineras, att mina åsikter är viktiga, och att dina åsikter också är viktiga. Jag har lärt mig mycket om socialt samspel, säger hon.

Celine bor i Nablus på Västbanken. Hon bor ihop med sin mamma, mormor och lillebror. När det är oroligt och våldsamt på gatan blir hon rädd, hon känner hjälplöshet, men hon blir också arg. Varför ska hon behöva leva så här?

En annan sak hon uppskattar är att projektets aktiviteter är öppna både för killar och tjejer.

– I vårt samhälle är det stor skillnad på tjejer och killar. Vi tjejer ses som svagare och måste alltid bevisa att vi kan något, att vi klarar oss på egen hand, utan hjälp. I projektet blir vi tjejer tagna på allvar, vi behandlas på samma sätt som killarna. Vi kan prata om kvinnors situation, och vi får möjlighet att träffas och umgås, tjejer och killar tillsammans. Det får man inte på så många ställen.

Mötena hålls oftast i det kommunala biblioteket, och det har blivit som ett andra hem för Celine. Där träffar hon människor som hon kan känna sig helt trygg med.

– Vi kan vara ledsna tillsammans, eller arga, vi har gått igenom många känslor ihop. Vi har kommit varandra väldigt nära, och även om vi ofta har olika åsikter så accepterar vi varandra.

Celine kom i kontakt med barnboksprojektet och Diakonias samarbetsorganisation Tamer genom skolan. När hon berättade för sina föräldrar att hon ville delta i aktiviteterna blev hon överraskad över sin pappas reaktion.

– Han blev jätteglad och berättade att han också var med i Tamer när han var ung!

Förra året var Celine och hennes pappa tillsammans med i barnboksprojektets kampanj “Pappa läs för mig”.

Kampanjen vill få fler pappor att läsa mer för sina barn. Celine har varit med som volontär i flera kampanjer som barnboksprojektet genomför. Bland annat i den årliga nationella läsveckan, som vill få palestinier att läsa mer, och den årliga “bokgivardagen”.

– Då går vi i ungdomsgrupperna ut och knackar dörr och frågar om folk har några böcker de kan skänka. Förutom att vi får ihop många böcker så har det hjälpt mig att komma över min blyghet. Jag har fått lättare att börja prata med människor jag inte känner.

Celine har också ställt upp i utmaningar och tävlingar som barnboksprojektet ordnar. Hon har vunnit pris bland annat för sin förmåga att debattera.

– Jag har varit med i en massa diskussioner och blivit en bättre debattör. Jag har lärt mig att lyssna och att acceptera att den jag pratar med kanske har en annan åsikt, men samtidigt stå fast vid, och kunna formulera mina egna åsikter och tankar. Jag tycker att jag har blivit bättre på att först lyssna och analysera och sedan fatta beslut.

Celines dröm är få vara den hon vill vara; en öppen, tänkande människa som aldrig slutar lära sig nya saker.

– Jag vill plugga juridik och undervisa på universitetet. Ibland drömmer jag om att bli ambassadör och göra min röst hörd i hela världen.