Diakonia - Människor som förändrar världen
De företagsamma mammorna har startat ett cirkelbruk av grönsaksodling, fiskodling och marsvinsuppfödning. På så sätt har de kunnat ge barnen en allsidig och näringsrik kost och besegrat barnens anemi. Foto: Esther Flores Sedman

Företagsamma mammor botade barnens anemi

I den peruanska bergsbyn Casablanca har de företagsamma kvinnorna lyckats komma till rätta med barnens anemi. Genom ett cirkelbruk av egenodlade grönsaker, fiskodling och marsvinsuppfödning har de kunnat servera barnen näringsrik kost.

Det torra ökenlandskapet i södra Peru är väldigt gynnsamt för odling av vattenkrävande grönsaker som sparris och avocado. Stora exportföretag har etablerat sig i området och den storskaliga produktionen, som pågått i flera årtionden, har förvärrat en redan svår vattensituation. Ransonering gäller i princip för alla som bor i området och på vissa ställen får man vänta upp till tre veckor på att vattnet ska rinna till i kranarna.
– När det inte finns något dricksvatten får vi hämta förorenat vatten i floden en halv kilometer bort, berättar Cristina Liduvina Rupire Garibay. Hon är talesperson för ett  mikroprojekt i byn som gått ut på att etablera olika typer av näringsverksamheter i byn. När vi besöker byn har hon tagit en stund ledigt från sitt arbete med matbespisning i byns enda låg- och mellanstadieskola för att visa oss runt.

Vattnet måste bunkras

I skuggan av ett träd, under en tältduk, omgiven av ett tiotal plastbaljor i olika färger, former och storlekar, möter vi grannfrun Bertha Zarate Flores. Hon sitter på en träpall och tvättar kläder för hand. Bertha är klädd i ett blått linne, tunna vida bomullsbyxor och en beige keps mot solen. Det är september och redan ganska varmt, trots att klockan bara är tio på förmiddagen. Baljorna runtom henne är fyllda till bredden med vatten. För till den lilla bergsbyn med 145 invånare kommer vatten bara under ett par timmar, två gånger i veckan, så nu har kvinnorna bunkrat.
– Vattnet ska räcka till matlagning, hygien, tvätt, städning men också till jordbruket, förklarar Cristina och skruvar på en svart plastkran som sitter på ett metallrör som kommer upp ur  marken. Genom en grön slang börjar vattnet strila ner i en vit plasthink.
– När det här vattnet är slut använder vi flodvattnet. Vi kokar det och häller i klor för att få bort bakterierna. Men barnen får ändå diarré och utslag i ansiktet av det otjänliga vattnet.

Vattenbristen gör att grannbyarna hamnar i konflikt. När grannbyn stryper tillförseln blir Casablanca utan vatten. Foto: Esther Flores Sedman

Vattnet i slangen hostar till lite.
– Är det slut nu, undrar Bertha medan hon med van hand sköljer upp det sista klädesplagget i tvättbaljan, kramar ur vattnet och lägger det bland de rena kläderna. Sen reser hon sig upp, tar tvättbaljan och häller med några kaströrelser ut tvättvattnet över den torra marken för att dammet runt omkring tvätten ska lägga sig.
– Nej, det kommer lite grann, men det har knappt något tryck kvar, svarar Cristina och ställer ifrån sig den halvfulla hinken.

Grannbyn stryper vattentillförseln

Hon berättar att bristen på vatten orsakar konflikter mellan byarna i området. Casablanca är sist ut i raden att få vatten och det händer att den närmaste grannbyn högre upp i bergskedjan hindrar vattnet från att nå dem.
– Vattnet räcker inte till. De behöver också vatten och kan lätt leda bort det med en sten eller med en påse sand, så att det inte rinner vidare ner till oss. På så sätt får de själva mer. Hon rycker på axlarna lite uppgivet och berättar att de vid sådana tillfällen får skicka upp en kurir på moped för att medla och ibland även muta folk i grannbyn att släppa på vattnet igen.

Barnen lider av anemi

I Ica-området i södra Peru bor det cirka 800 000 invånare. Många av dem lider av hälsoproblem till följd av vattenbristen. Det är främst gamla människor och barn som drabbas, de med dåligt immunförsvar. En stor andel av barnen lider av anemi, vilket innebär att de har för få röda blodkroppar i blodet, och att kroppens organ därmed inte får tillräckligt med syre, eftersom det är hemoglobinet i de röda blodkropparna som transporterar runt syret. Vanliga symptom på anemi, eller blodbrist som det också kallas, är trötthet och orkeslöshet, huvudvärk och koncentrationssvårigheter.

Målmedvetna bybor startade cirkelbruk

Men i Casablanca har Cristina och de andra kvinnorna lyckats vända trenden, tack vare ett mikroprojekt som de var med och tog initiativet till för ett par år sedan. Projektet som delfinansierades av Diakonia och genomfördes i nära samarbete med Diakonias samarbetsorganisation Codehica, gick ut på att starta upp olika typer av bruk som var beroende av och gynnade varandra. På så sätt skulle byborna bli självförsörjande och förhoppningsvis kunna producera en mer allsidig och näringsrik kost åt barnen.

Cristina Liduvina Rupire Garibay är en av initiativtagarna till mikroprojektet. Foto: Esther Flores Sedman

Ett tiotal familjer i byn gick samman och hjälptes åt för att göra  kvinnornas projekt möjligt. Otillgänglig mark röjdes från stenbumlingar och annan bråte, och med hjälp av grävmaskiner som det fick låna från kommunen kunde de jämna ut marken och ställa den i ordning för jordbruk.

Fiskodling och marsvinsuppfödning

Två stora fiskdammar murades upp för odling av tilapia-fisk, en typ av ciklid som efter karp är den mest odlade fiskgruppen i världen, även om den i Sverige hittills inte är så känd.

Ett 25 kvadratmeter stor tältduk pålades upp och inreddes med låga bås längs väggarna för uppfödning av marsvin, eller cuy som peruanerna kallar djuret.
– Det är en form av kretslopp. Tanken är att jorden i odlingen ska få sin näring från marsvinsspillningen. Och när vattnet i fiskdammarna renas och byts ut så använder vi spillvattnet för att vattna grönsakerna. Och med de grönsaker vi skördar matar vi både fiskar och marsvin, förklarar Cristina. 

Cuy, eller peruanskt marsvin, är en nationalrätt. Foto: Esther Flores Sedman

I skolmatsalen, där Cristina arbetar, serveras eleverna slutligen såväl grönsaker som tilapia och cuy.
– Och det finns inga barn med anemi i Casablanca längre. Vi ger barnen egenodlad spenat och mangold som bägge är rika på järn, och läkarna har konstaterat att nivån på hemoglobinet numera är som den ska, berättar Cristina stolt. Som mammor känner vi oss glada, vi har lyckats med vårt mål – att få bort blodbristen hos våra barn.

Motgångar och lärdomar

De självlärda kvinnorna har förstås mött en del motgångar men också lärt sig en hel del under projektets gång. En storm blåste exempelvis in och orsakade ett jordskred som slog sönder det nysatta odlingsbäddarna, vilket tvingade byborna att rensa upp och till viss del börja om. Och även om djuruppfödningen är relativt enkel när man väl lärt sig den, så behövs kunskap om när man ska låta marsvin föröka sig och vilka förhållanden cikliderna behöver ha för att överleva. En marsvinshona kan exempelvis bli könsmogen redan vid 5-6 veckors ålder och bli dräktig igen efter att hon fött en kull. För att cikliderna ska trivas och kunna växa till sig behöver man ha koll på PH-värdet, syrehalten och temperaturen i bassängen.

Tilapia är en typ av ciklid som efter karp är den mest odlade fiskgruppen i världen. Foto: Esther Flores Sedman

Cristina visar runt bland odlingarna, tar med sig några salladsblad som hon river itu och sedan slänger ner  i det gröna, lite grumliga bassängvattnet alldeles i närheten av jordbruket. Ganska snabbt simmar ett tiotal tilapia-fiskar i olika storlekar upp mot vattenytan och börjar att mumsa på bladen.
– Just nu odlar vi bara fisk för eget konsumtion, men vi hoppas på att kunna producera så mycket att vi framöver kan sälja också, förklarar Cristina.

Planer på restaurang och ekoturism

Kvinnorna har nu fått kläm på det mesta och har planer på att utöka verksamheten. Projektområdet har hägnats in för att förhindra framtida jordskred och de finns gott om tilapia-fisk och cuy. Kvinnorna har redan testat att ställa ut sina varor till försäljning i närområdet och drömmer om att kunna utöka inkomsten genom att framöver öppna en restaurang och bjuda in förbipasserande och andra till ekoturism.