Tryckt gåvobevis: Naghams teckning

Nagham Hashem Asad var elva år när vi träffade henne, strax innan det senaste kriget i Palestina bröt ut. Hon bor i en liten by på Västbanken tillsammans med sina föräldrar och syskon. Nagham älskar att rita. När hon kommer hem från skolan brukar hon skynda sig att bli klar med läxorna för att sätta sig och rita.

– När jag målar kan jag uttrycka mina känslor och jag slappnar av.

Nagham är duktig i skolan och gillar alla ämnen, men allra mest gillar hon bildlektionerna. Innan kriget bröt ut brukade hon ofta gå till biblioteket efter skolan, och hon älskar Barnboksprojektets aktiviteter. Aktiviteterna pågår fortfarande i biblioteket, men mer sällan än tidigare. Vid två tillfällen varje vecka kan barnen komma dit för att rita, läsa och få psykosocialt stöd för att kunna bearbeta den stress och det trauma som vardagen innebär.

– Biblioteket och aktiviteterna är jätteviktiga för oss barn här. Om biblioteket inte skulle ha funnits så skulle många barn bara sitta hemma. På biblioteket övar vi oss på att läsa, rita och att vara sociala. Vi blir starkare, och får chans att umgås med nya människor. Jag tror att biblioteket gör mig till en bättre människa, jag utvecklas.

Sedan kriget bröt ut har mycket förändrats i Naghams liv. Även på Västbanken, där Nagham bor, har våldet eskalerat. Räder och skjutningar har blivit allt vanligare, vilket gör att Nagham inte kan ta sig till skolan varje dag.

– Jag blir rädd när israeliska soldater är i byn, men jag försöker att hålla mig lugn. När jag är rädd brukar jag sätta mig ner och ta fram en bok. Sedan koncentrerar jag mig på att läsa och försöker att leva mig in i händelserna i boken så att det nästan känns som att jag är där, i en annan värld. Jag försöker glömma den riktiga världen och det som är farligt här. Jag älskar att läsa, och det hjälper mig att hålla mig lugn, säger Nagham.

Kriget har också påverkat Naghams familj ekonomiskt. Brist på arbeten och sjunkande löner gör familjens situation svår. Men Nagham fortsätter att besöka biblioteket så ofta hon kan:

– Biblioteket är en del av mitt liv. Jag går varje vecka, men ibland kan jag inte gå eftersom soldater är i byn. En gång stormades byn av soldater när jag var i biblioteket, och jag och alla andra barn blev instängda där. Tills soldaterna drog sig tillbaka.

Nagham blir rädd och ledsen när hon tänker på de barn som blivit dödade, skadade eller föräldralösa i Gaza. Hon hoppas att kriget ska ta slut. Då drömmer hon om att kunna besöka Jerusalem. En annan sak hon drömmer om i framtiden är att klara av sina studier och bli en känd konstnär.

 – Jag vill ha en egen ateljé, och så vill jag resa till många länder och utforska världen.

Om teckningen: ”Jag har ritat vallmo, som är en vanlig blomma i Palestina. Jag älskar blomman, speciellt när många blommor växer tillsammans och det blir som ett rött hav. Den röda färgen är så vacker. Jag valde en svart bakgrund för jag ville ha kontrasterna, att den röda färgen skulle stå ut.”