”Vi har förlorat vår frihet”

Honduras är ett land rikt på naturresurser och stora investeringar har under senare år gjorts i gruvindustrin. Men att vara miljöaktivist är kopplat med livsfara. Det är en verklighet som gör så ont, säger Juan Lopez, som försvarar rätten till rent vatten.

Juan López bor i Tocoa där han arbetar för Diakonias samarbetsorganisation Fundación San Alonso Rodriguez. Han berättar att allt var annorlunda för 17 år sen när han flyttade dit. Mycket lugnare. Idag är Tocoa den mest militariserade staden i hela Honduras.

Anledningen till militärens närvaro är en gruva som redan innan järnet börjat exploateras har orsakat föroreningar i floden som förser över 3000 personer med dricksvatten.

Fallet Tocoa, mer känt som Guapinol efter floden som förorenats är ett av de just nu mest uppmärksammade miljörelaterade rättsfallen i Honduras. Att fallet blivit så känt beror på delvis på att järngruvan installerats i ett naturreservat utan tillstånd från invånarna, men framförallt för att de som motsatt sig projektet gång på gång försökts tystas genom våld och hot om långa fängelsestraff.

Juan är en av dem som är fast besluten att inte låta hoten stoppa honom, trots att han är rädd och att hans liv förändrat mycket.

– De har tagit vår frihet ifrån oss, berättar han. Innan brukade jag promenera till arbetet men det går inte längre. Det är för farligt.

Juan berättar att stressen skapar en psykologisk kris. Han kan inte längre leva fritt och umgås med sin familj och sina vänner som förut. Innan brukade han gå ut och äta på restaurang och spela fotboll i parken med sina barn. Men inte nu längre.

Allt började 2013 när företaget Los Pinares fick tillstånd att utvinna järn i området. Invånarna i Tocoa blev oroliga för vilka effekter det kunde få på naturen och vattnet och gjorde därför flera försök att stoppa gruvprojektet genom förhandlingar med lokala myndigheter och fredliga protester. När de inte fick något gehör bestämde de sig för att bygga ett läger och blockera vägen som gruvföretaget använde. Efter 88 dagar av blockad kom ca 1300 tungt beväpnade poliser och militärer för att köra bort alla demonstranter.

– Det var som ett krig. Poliserna kastade tårgas och stenar. Det använde verkligen övervåld. En man blev torterad. Han anmälde men ingenting har hänt, berättar Juan.

Efter händelsen ökade militärens närvaro i Tocoa och anklagelserna om att aktivister skulle ha gjort sig skyldiga till allvarliga brott såsom utpressning och kidnappning startade.

En av de anklagade är Juan Lopez.
– Tillsammans med 10 andra bestämde jag mig för att överlämna mig frivilligt. Efter tolv dagar i högsäkerhetsfängelse släpptes vi fria, det fastslogs att vi var oskyldiga.  

Men beslutet överklagades och idag lever Juan och de andra i ovisshet om vad som kommer hända dem.

– Vi är rädda för vi är anklagade för allvarliga brott som vi inte begått. Och att bli friad är nästan omöjligt. Dörren till fängelset står öppen för oss. De bara väntar på att få låsa in oss, säger han.

Åtta andra personer, som häktades vid ett senare tillfälle sitter fortfarande fängslade, efter över ett och ett halvt år utan rättegång.
Vi nekas våra rättigheter. De vill få det att se ut som vi är sammankopplade med organiserad brottslighet. Det finns ingen rättssäkerhet i Honduras, säger Juan.

Men trots den svåra situationen är Juan övertygad om att han måste fortsätta stå upp mot systemet som anklagar honom.

– Jag tänker inte gömma mig för att gömma sig vore som att säga att de har rätt. Jag vet att jag är oskyldig. Och där lögnen finns måste också alltid sanningen finnas, avslutar han med beslutsamhet. 

En vecka efter intervjun med Juan sköts en av hans vänner, Arnold Morazan, som också försvarat floden Guapinol ihjäl i sitt hem.  Än har ingen gripits för brottet.