Världen försvann i utrikesdeklarationen

Närområdet i fokus när regeringen presenterade årets utrikesdeklaration. Diakonia ser en snäv och nationalistisk utrikespolitik som vi fruktar kommer att genomsyra biståndet när handel och svenska intressen överordnas stöd till människorättsförsvarare och civilsamhället.

Att kriget i Ukraina, Nato och det svenska ordförandeskapet i EU tar stor plats i årets utrikesdeklaration är förståeligt. Vi ska givetvis stödja Ukraina. Men världen är större än Europa, och det är både kortsiktigt och kostsamt att bortprioritera de globala kriser och utmaningar vi gemensamt står inför.

Ingenstans finns skrivningar om att demokratin i världen backar, att det demokratiska utrymmet för civilsamhället krymper eller att antalet människor som lever i fattigdom ökar. Detta trots att antalet länder där demokratin backar är mer än dubbelt så många som antalet länder där demokratin ökar, och att antalet människor som lever under akut matosäkerhet ökat från 287 till 349 miljoner sedan 2021.

Agenda 2030 nämns inte. Det gör inte heller klimatrelaterade katastrofer, miljö- och människorättsförsvarare eller kvinnor, fred och säkerhetsagendan. Latinamerika omnämns enbart som strategisk handelspartner. Det är oroväckande. Svenskt bistånd i denna region är ett viktigt bidrag till demokratiutveckling och stöd till människorättsförsvarare.

Stöd till länder som exempelvis Guatemala har en avgörande roll för att försvara rättsstaten mot korruption och internationell brottslighet. Att kapa detta stöd får katastrofala följder för människorättsförsvarare som kämpar för mänskliga rättigheter och stärkt demokrati med livet som insats.

Våra frågetecken om hur biståndet ska reformeras kvarstår. Att det ska knytas till handel är känt sedan tidigare men hur det i praktiken ska genomföras får vi inga tydliga svar på.

Handel och demokrati pekas ut som ensamt viktiga faktorer för fattigdomsbekämpning. Vi saknar komplexitet och en nyanserad debatt om fattigdomens grundorsaker. Fredsbyggande, utbildning och ökad jämställdhet är bara några av de faktorer som måste ingå i en seriös analys om hur fattigdom ska bekämpas. Med handel eller svensk export som lösning på utveckling och fattigdomsbekämpning framstår regeringen som okunnig.

Som biståndsaktör har vi alltid strävat efter att förbättra biståndet, och vi har kompetens som behövs för att vi gemensamt ska kunna effektivisera svenskt bistånd och bekämpa fattigdom. Om regeringen på allvar vill involvera civilsamhället och biståndets mottagare nu när en ny reformagenda tas fram måste det ske systematiskt och i ett tidigt skede, inte i en remissinstans i slutskedet.

Ett effektivt och modernt bistånd utgår från mottagarnas deltagande, deras behov och egna prioriteringar. Det är långsiktigt, förebyggande och jämställt, och utgår från de internationella principerna för biståndseffektivitet om vi vill öka biståndets kvalitet.

Att regeringen säger sig vilja driva ett strategiskt jämställdhetsarbete är positivt, och vi ser fram emot en plan över hur jämställdhet ska integreras i utrikespolitikens alla delar.