Vad är en skolflicka värd? 

Sommarlovet lider mot sitt slut. I Sverige gör sig tusentals barn redo att packa skolväskan. En del med förväntan och lust, andra mer motvilligt. Så är det nog överallt i världen. Men på vissa håll möts barnen av utmaningar som eleverna i Sverige slipper.

Jag kom nyss hem från Egypten. Där är det enligt lag förbjudet för lärare att slå eleverna, men i de små byarna jag besökte på landsbygden i södra Egypten visste barnen exakt hur det kändes att få stryk av en lärare.

– Vi visste inte bättre, berättar en av lärarna jag träffade. Men nu vet vi. Nu har vi lärt oss att undervisa utan aga.

Käpparna som lärarna använde för att slå har slängts bort, och barnen andas ut. Samtidigt har mobbningen minskat. Skolorna hålls renare med bättre städning och toaletterna har fått nya lås, så att barnen kan känna sig lugna när de behöver gå på toa. Och barnen får vara med och påverka sin skolmiljö. Nya datorer, projektorer och kopiatorer har förbättrat undervisningen. I musiksalen finns nya musikinstrument.

Men den verkliga revolutionen handlar om flickorna.

Tänk dig att det skulle anses onödigt med idrott för flickor. Att när lektionen börjar samlas alla klassens killar på fotbollsplanen, medan tjejerna är kvar i klassrummet. Eller att skolans flaggceremoni alltid leds av en kille, eftersom tjejerna inte anses passa som ledare. Eller att alla skolans klassrepresentanter i elevrådet är killar.

Precis så var det, fram tills nyligen. Tills Skolprojektet startade. Genom att arbeta med lärare, elever och föräldrar utmanar vi i Skolprojektet gamla tankemönster och cementerade könsroller. Det är inte helt enkelt, för i det här området är det konservativa normer som gäller. I generationer har det varit vanligt med barnäktenskap och kvinnlig omskärelse och många flickor får bara gå några få år i skolan, eftersom de ändå ska giftas bort i 15-årsåldern.

– Skolprojektet har inte bara förändrat flickornas situation i skolan, det har förändrat hela samhället, säger pappan Amer Mohamed Amer.

Han ville först inte att hans dotter Yara, som är 12 år, skulle vara med i projektet. Han kände sig skeptisk till det här med jämställdhet. Men han lät henne trots allt vara med och det har han inte ångrat ett ögonblick. Han berättar stolt hur Yara har förändrats, hur framåt och engagerad hon är, och hur duktig hon är i skolan.

– Förut var jag blyg och tillbakadragen, som de flesta flickor, men genom projektet har jag fått veta mitt värde och jag ser hur samhällets normer kan ändras. Det är ingen skillnad på vad killar och tjejer kan göra i livet, säger Yara med säker röst.

Själv tänker hon bli hjärtläkare. Och hon har sina föräldrars fulla stöd.

– Nu önskar jag bara att Skolprojektet får fortsätta så att Yaras lillebror också får vara med, så att han får lära sig samma saker som hon har lärt sig: Att killar och tjejer har samma värde, säger Amer Mohamed Amer.

Och jag kan bara instämma. Alla barn, överallt, är värdefulla, och de ska ha rätt att veta det, rätt att känna tillhörighet, att få pröva sina drömmar. Det borde vara alla skolbarns rätt att bli bemött med respekt och engagemang av sina lärare.

Du kan hjälpa fler barn till ett bättre liv och en ljusare framtid. Stöd Skolprojektet.

Lena Hansson, kommunikatör på Diakonia