”Utan vatten kan jag inte studera” 

- Där uppe ligger flodens källa, ja källan till livet självt, säger Alberto och pekar upp mot bergstopparna. Det är många som inte vet var vattnet kommer ifrån och de förstår inte varför vi måste skydda naturen och ekosystemen.

Alberto Chacchi arbetar för Diakonias samarbetsorganisation Huñuq Mayu i Ayacucho i peruanska Anderna. Det är andra gången jag besöker dem. Första gången var före pandemin. Den resan gjorde att jag fick upp ögonen för vad klimatförändringarna verkligen betyder, eller gav mig en käftsmäll kanske är mer korrekt förklarat.

Jag såg berg som tidigare varit snöbeklädda men som nu är kala efter att glaciärerna smält på grund av den globala uppvärmningen. Jag såg hur kraftiga väderförändringar förstör skördar och hur de allt längre torrperioderna gör att varken människor, djur eller växter har tillräckligt med vatten.

Det har gått tre år sen jag var här sist och nu bränner solen ännu starkare. Torkan har pågått längre det här året. För varje år som går regnar det mindre.

- Bristen på vatten gör att mina föräldrar inte kan skörda för det är för torrt och grödorna växer inte. Det gör att de inte har nån inkomst och därför kan de inte längre betala min utbildning. Utan vatten kan jag inte avsluta mina studier vid universitetet, säger Mariluz Jimenez som är aktiv i en miljöorganisation för ungdomar i byn Yaruka.

Jag har aldrig tänkt på hur vatten kan påverka allt i livet. Det handlar inte bara om sakna vatten att dricka. Allt hänger ihop, det är som en kedja. Fattigdomen och ojämlikheten ökar när vattnet sinar och de människor som själva bara gör små avtryck får betala det högsta priset för klimatförändringarna.

Samtidigt som allt det här är tungt och näst intill apokalyptiskt finns det ljusglimtar. Diakonias arbete gör faktiskt skillnad. Människor får hjälp med att hitta enkla och smarta lösningar för att hushålla med det vatten som finns. Det handlar till exempel om att bygga dammar, att skapa system för bevattning och lära sig nya odlingsmetoder.

- Dammen är en glädje för oss. Det var en dröm att ha en damm där vi kan samla vatten för att använda under de torra perioderna som nu är mycket längre, berättar Jorge Viche från en av byarna där Diakonia arbetar.

När vi lämnar Yaruka har det börjat skymma. Ljuset är helt magiskt. Det är som om solen smeker bergen där källan till liv föds med sina gyllene strålar. Allt är så vackert och sorgligt på samma gång.

Text av Elin Stenung, regionkommunikatör på Diakonia Latinamerika