Sveriges bilaterala avtal med Israel får kritik

En ny rapport granskar hur EU-länderna lever upp till FN-resolutionen om att inte stödja illegala bosättningar i Palestina – och Sverige har mer att göra för att uppfylla kraven. Inget av de sex avtal som Sverige har med Israel gör skillnad på illegala bosättningar och det egentliga Israel, vilket riskerar att leda till att Sverige ger ekonomiskt och politiskt stöd till bosättningarna.

Israels bosättningar är illegala enligt internationell lag, och Sverige har precis som alla länder ett ansvar att göra vad vi kan för att folkrätten efterlevs i andra delar av världen. EU har sedan december 2013 en policy som säger att medlemsländer ska skilja mellan Israel och olagliga bosättningar, och i en resolution i FN:s säkerhetsråd 2016 uppmanas alla länder att skilja på Israel och bosättningar i alla relationer med landet.

Nu i september 2019 gjordes en översyn i FN av hur länderna följer beslutet. Tysklands delegat konstaterade då att om världens länder hade följt säkerhetsrådets beslut hade vi idag sett verkliga förhandlingar för en tvåstatslösning. Men så är alltså inte fallet.

I en ny rapport från tankesmedjan European Council on Foreign Relations, ECFR, går man igenom EU:s medlemsländers avtal med Israel för att se om de lever upp till FN:s säkerhetsråds beslut. Mer än 260 bilaterala avtal med Israel har analyserats på över 35 områden, bland annat jordbruk, forskning och turism. Rapporten konstaterar att alla nya avtal med Israel gör distinktionen mellan relationer med landet och relationer med olagliga bosättningar, och flera länder har direkt förbjudit finansiellt samarbete och handel med bosättningar.

Flera länder har också tagit steg för att se till att de inte ger stöd till bosättningar. Den holländska regeringen beslutade 2016 att landets pensionsfonder inte får investera i bosättningar. 2018 beslutade danska folketinget att uppmana regeringen att i avtal skilja på egentliga Israel och bosättningar. Även Tyskland har i vissa avtal kring forskningssamarbete gjort en distinktion, och nyligen har Storbritannien i ett avtal med Israel uttryckligen exkluderat ockuperad mark. Differentieringen finns i en del av EU:s egna avtal men saknas till exempel i polissamarbete och standardisering kring export av frukt och grönsaker.

Till det har Danmark, Finland, Frankrike och även Norge beslutat om lagstiftning som gör att företag måste göra prövningar kring mänskliga rättigheter i sin verksamhet. Något som kommer få betydelse för investeringar och handel med olagliga bosättningar.

Men trots positiva steg visar alltså rapporten att många EU-länder, inklusive Sverige, fortsätter med olika former av avtal som i praktiken kan innebära finansiellt stöd till bosättningar. Inget av de sex avtal som Sverige har med Israel gör distinktion mellan Israel och ockuperad mark. Sverige följer alltså inte säkerhetsrådets resolution fullt ut.

I Diakonias rapport Trading away peace från 2012 konstaterades baserat på israelisk statistik att EU importerar 15 gånger mer från de illegala bosättningarna på det ockuperade palestinska området än från palestinierna.

Läs rapporten från ECFR här.