Sverige ger ett pris med ena handen och rycker undan mattan med den andra
2024-05-07Det stod en tom stol på scenen den 25 april när Sveriges pris för mänskliga rättigheter, Per Anger-priset, delades ut. Pristagaren, kambodjanska fackföreningsledaren Sithar Chhim sitter fängslad. Brottet - att ha kämpat för att rättigheter som redan står i grundlagen ska respekteras. Samtidigt väljer den svenska regeringen att avsluta biståndet till Kambodja. Därmed blir det ännu farligare att försvara mänskliga rättigheter i Kambodja.
Möjligheterna att försörja sig under humana och värdiga förhållanden är begränsade och arbetstagares rättigheter ignoreras. Anställdas möjlighet att organisera sig är minimal - trots att organisationsfrihet och kollektiva förhandlingar är grundlagsskyddade i Kambodja.
Sithar Chhim har i tio års tid trakasserats och förföljts av myndigheter och sin egen arbetsgivare, casinokomplexet NagaWorld. Ändå har hon med svenskt bistånd i ryggen, lyckats mobilisera kollegor till att utkräva sina rättigheter. Nu är över 4000 personer, halva arbetsstyrkan, en del av kampen för värdiga arbetsförhållanden.
Sithar Chhim har flera gånger suttit frihetsberövad utan grund, hon har förföljts, hon har hotats till livet och hon har stämts av sin arbetsgivare på en miljon dollar. Nu sitter hon i fängelse. Strategin är att krossa människorättsrörelsen genom att fängsla dess ledare.
Med Per Angerpriset stöttar och synliggörs Sithar Chhims kamp. Det är avgörande för hennes säkerhet och för arbetet för mänskliga rättigheter i Kambodja. ”När folk försöker utöva sina rättigheter i Kambodja, slås det våldsamt ner. Men det varken nämns eller debatteras i parlamentet, för ledamöterna representerar inte folket. Därför behöver vi jättemycket stöd från människorättsorganisationer i andra delar av världen”, har Sithar Chhim själv sagt.
Samtidigt avslutar den svenska regeringen det riktade biståndet till Kambodja som haft till mål att främja demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruption och fria medier. Allt fler känner till och vågar, trots en repressiv regim, kräva sina rättigheter och hålla beslutsfattare ansvariga. Men i takt med att det på gräsrotsnivå mobiliseras blir svaret från makthavare hårdare.
Sverige har bedrivit bistånd i Kambodja i mer än 30 år, att kasta en så långsiktig investering överbord är oansvarigt. Detta sker utan föregående konsultationer med berörda organisationer och utan ordentlig konsekvens- eller riskanalys. I en tid när auktoritära regimer expanderar sitt inflytande och till och med hotar våra demokratier militärt är stödet till människorättsorganisationer en billig investering i positiva motkrafter.
Det är rätt och viktigt att Chhim har fått Per Anger-priset. Men regering och riksdag måste se till att Sverige fortsätter att bidra till demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet där det behövs som mest istället för att överge Sithar Chhim och andra människorättsförsvarare i Kambodja.