Nya globala skatteregler gynnar rika länder

I oktober fattade en stor grupp länder beslut om nya internationella skatteregler. Beslutet har beskrivits som en historisk framgång i arbetet med att motverka skatteflykt. Men det är de rika ländernas intressen som styrt och beslutet missgynnar utvecklingsländerna. Dessutom uteslöt själva beslutsprocessen majoriteten av de minst utvecklade länderna.

Den 8 oktober enades 136 länder inom ramen för den OECD-ledda koalitionen "Inclusive Framework on Base Erosion and Profit Shifting", om ett nytt regelverk för internationell beskattning. Reglerna antogs senare av G20-länderna på ett möte i Rom. Överenskommelsen har beskrivits som en historisk framgång för möjligheten att kunna beskatta multinationella företag i en global digitaliserad ekonomi. Men folkrörelser och flera utvecklingsländer är kritiska.

Överenskommelsen består av två delar. Den första handlar om hur man ska fördela rätten att beskatta företag. Det är en komplicerad överenskommelse som i praktiken lappar och lagar ett system som borde göras om från grunden och förenklas. Endast en del av vinsten från cirka 100 multinationella företag omfattas. I praktiken kommer överenskommelsen att gynna länder där företag har sina högkvarter, vilket sällan är i utvecklingsländer där själva produktionen istället sker.

Den andra delen är ett beslut om att införa en global minimiskatt på 15 procent. Syftet är att motverka en skadlig konkurrens där länder lockar till sig investeringar genom att erbjuda låga skatter. Syftet är gott, men procentsatsen är för låg. Den ligger närmare skatteparadiset Irlands låga nivå på 12,5 procent som har kritiserats för att medverka till en utarmning av andra länders skattebas. Många utvecklingsländer har idag högre bolagsskatter än minimiskatten och de riskerar nu att utsättas för påtryckningar att sänka dem. Det afrikanska nätverket av skattemyndigheter, ATAF, förespråkade en nivå på minst 20 procent för att på ett effektivt sätt motverka att företag flyttar sina vinster för att undvika skatten.

En stor utmaning är att förhandlingar om internationella skatteregler inte inkluderar de fattigaste länderna, och att de som har mest att förlora på skatteflykt har liten möjlighet att göra sig hörda. De rika ländernas intressen styr, samtidigt som det är just rika OECD-länder som är skyldiga till den största delen (78 procent) av den globala skatteflykten.

Överenskommelsen är inte så inkluderande som den framställs. 35 av de 46 minst utvecklade länderna var inte delaktiga i förhandlingarna. Det motsvarar 75 procent av dessa länder. Av Afrikas 54 länder är färre än hälften medlemmar i det så kallade inkluderande ramverket.

Utvecklingsländer och folkrörelser har under flera års tid framfört att internationella diskussioner om skatt måste blir mer demokratiska och öppna. Ett konkret förslag är att upprätta en FN-konvention om skatt, och ett forum inom ramen för FN, för att göra det möjligt för utvecklingsländer att delta på lika villkor. Detta framfördes på nytt av G77-länderna  som samlar ca 130 utvecklingsländer, strax efter överenskommelsen om de nya skattereglerna. Förslaget får stöd av FN:s så kallade FACTI-panel  (United Nations High-Level Panel on International Financial Accountability, Transparency and Integrity for Achieving the 2030 Agenda). Diakonia har framfört behovet och förslaget till den svenska regeringen flertalet gånger, men det har inte fått svenskt stöd.