Mantrat om jämställdhet ekar tomt

Regeringen vill att bistånd och handel ska giftas ihop. Men UD:s slutrapport om hur det ska gå till saknar helt fokus på bekämpning av fattigdom och förtryck i de mest utsatta länderna. Istället är utgångspunkten att handel och svenska intressen ska främjas. Och jämställdhetsperspektivet som regeringen talar sig så varm om, lyser med sin frånvaro.

Privata investeringar behöver öka för att de globala målen ska gå att nå, ingen tvekan om det. Men för en hållbar utveckling krävs att företagen följer internationellt överenskomna principer och standarder.

Kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och möjligheter är ett av de globala målen. Regeringen brukar lyfta jämställdhet som ett svenskt kärnvärde och säger sig vilja prioritera kvinnors och flickors ekonomiska egenmakt. Dessutom fungerar regeringens jämställdhetsintegrering ”utmärkt”, brukar det heta. När regeringen valde att slopa Sveriges feministiska utrikespolitik, menade utrikesminister Tobias Billström att politiken var en etikett snarare än ett ramverk, och att slopa den inte skulle göra så stor skillnad på innehållet. UD:s rapport visar på motsatsen. I förslaget om hur utrikeshandel, privata sektorn och bistånd kan knytas samman är jämställdhetsperspektivet och jämställdhetsintegreringen plågsamt frånvarande.  

Regeringen vill ha ett ökat fokus på att få privata sektorn att investera i biståndet. Det är inte helt oproblematiskt ur ett jämställdhetsperspektiv. En studie från Expertmyndigheten för Biståndsanalys visar att bara två procent av det bistånd som kommer via så kallade privatsektorinstrument har jämställdhetsfokus. I vanligt bilateralt bistånd är siffran 40 procent. Det finns också rapporter om att finansierings- och samarbetsformen Offentlig-Privat Samverkan (OPS) riskerar att leda till ökad ojämlikhet och ojämställdhet.  Den nya satsningen på att sammanföra investeringar från privata sektorn och bistånd riskerar med andra ord att försvaga jämställdhetsarbetet. Ändå lyfter både slutrapporten och utkastet till reformagendan för biståndet fram finansieringsformen som prioriterad.

UD:s slutrapport lyfter också fram Kommerskollegium, Sveriges myndighet för utrikeshandel, som en central aktör i regeringens reformering av biståndet. Men till skillnad från rapportförfattarna menar Kommerskollegium att handel inte är könsneutralt och att ett jämställdhetsperspektiv i handelsfrågor är avgörande. De betonar också att handel och entreprenörskap inte automatiskt leder till att kvinnors ekonomiska egenmakt ökar. I stället vill Kommerskollegium se ett helhetstänk med politiska åtgärder som bland annat riktar in sig på att förändra destruktiva könsnormer, omfördelning av obetalt hushålls- och omsorgsarbete och säkerställandet av lagliga rättigheter.  Varför saknar både slutrapporten och utkastet till reformagendan ett sådant helhetstänk? Att satsningar på privata sektorn görs med modeller som gynnar mäns behov framför kvinnors är oacceptabelt. Kvinnor är överrepresenterade bland de som lever i fattigdom och allt arbete måste bidra till att stärka deras makt och kontroll över ekonomiska resurser.

Regeringen behöver ta fram en plan för hur jämställdhetsperspektivet ska integreras inom alla delar i bistånds- och utrikespolitiken, inte minst i regeringens satsning på privatsektorn och handel. Ett hett tips är att snegla på Norge som nyligen antagit en handlingsplan för kvinnors rättigheter i den norska utrikes- och utvecklingspolitiken. En tydlig och mätbar plan för hur den svenska regeringen planerar att integrera jämställdhet är ett måste och kvinnorättsorganisationer måste inkluderas i alla beslutsfattande processer rörande ekonomiska reformer. Annars riskerar mantrat om jämställdhet som ett svenskt kärnvärde att eka tomt.

Text av Anna Berggren, policyrådgivare jämställdhet och civic space, Diakonia