Hållbart företagande är en feministisk fråga

Under den pågående coronapandemin har FN-organ, civilsamhällesorganisationer, myndigheter och andra experter visat på ökat våld i nära relationer, förvärrad ekonomisk ojämställdhet, ökad utsatthet för arbetare med mera. Nu är det upp till bevis när EU utformar sin gemensamma respons på krisen.

Hälsorelaterade kriser drabbar människor på olika sätt på grund av normer och strukturer i våra samhällen. Med fokus på hur flickor, kvinnor och HBTQI-personer drabbas av coronakrisen skrev Diakonia tillsammans med andra medlemsorganisationer i CONCORD om EU-kommissionens förslag på hur unionen gemensamt ska möta krisen.

Diakonia satte även ihop ett underlag till regeringen och riksdagens EU-nämnd om att Sverige måste ställa krav på jämställdhet i EU:s krishantering och återuppbyggande arbete. Vi välkomnar att jämställdhet fanns med bland regeringens prioriteringar när EU:s biståndsministrar tidigare i veckan möttes för att diskutera coronakrisen. Vi är också glada över att slutsatserna från mötet blev starkare än de förslag som kommissionen hade lagt fram.

Men det finns mycket kvar att göra. Vi har tidigare lyft vikten av ökat stöd till lokala civilsamhället som står i krishanteringens första led. Lika viktigt är att företagen tar sitt ansvar under devisen #BuildBackBetter, ett perspektiv som behöver finnas med i EU:s gemensamma agerande. En del företag gör redan detta, men långt ifrån alla. Som Diakonias expert på företag och mänskliga rättigheter Åsa Beckius skriver har pandemin lett till ökade risker kring situationen för mänskliga rättigheter i leverantörsled och vid utvinning av naturresurser.

Situationen för utsatta arbetare är en feministisk fråga på flera sätt. För många av dem är kris inget undantag, utan vardag. Kvinnor är överrepresenterade bland de som utför lågavlönade jobb med arbetsvillkor som bryter mot mänskliga rättigheter, och nu ökar riskerna för diskriminering. Eftersom kvinnor i flera delar av världen inte får äga land är de särskilt utsatta när företag vill ta de landytor som kvinnor brukar. Patriarkala normer leder till att kvinnors stängs ute från beslutsfattande strukturer och att endast män får tala för lokalbefolkningen i förhandlingar mellan företag och de som äger och brukar land. Kvinnor förnekas rätten att delta i beslut som påverkar hela deras liv.

Som Diakonias tidigare landchef i Zambia, Sombo Chunda, nyligen skrev på Twitter är exploateringen av naturresurser och människor inom utvinningsindustrin samtidigt en fråga om globala rasistiska strukturer. Att Afrika inte kan behålla en rättvis del av dess naturresurser och att så många svarta gruvarbetare förlorat sina liv när de krävt anständiga löner, är uttryck för ett globalt rasistiskt system med tentakler som når brett och djupt, skriver Chunda.

EU:s plan för att hantera coronakrisen behöver kräva att företagen agerar hållbart och rättvist utan exploatering och diskriminering, och vi vill att Sverige höjer rösten för det. Men det finns mycket mer att göra. Ett första viktigt steg för regeringen vore att stödja det initiativ som EU-kommissionen tidigare i år lade fram om ny lagstiftning kring företagande och mänskliga rättigheter. I den processen kan Sverige spela en viktig roll och verka för att lagen blir stark ur ett intersektionellt feministiskt perspektiv: en medvetenhet om att olika former av diskriminering samspelar och att alla måste motverkas.

Vi kan inte acceptera att företag som tar del av gemensamma resurser för att klara coronakrisen samtidigt producerar varor och tjänster som bygger på förtryck av diskriminerade grupper och förnekar dem rätten att ta makten över sina egna liv. Att sätta hållbart, rättvist och jämställt företagande i centrum är en förutsättning för att vi gemensamt ska kunna bygga något bättre.