Den nya biståndspolitiken är ett sluttande plan

Efter den nya regeringsförklaringen vet vi inte ännu hur mycket biståndet kommer att sänkas – men vi vet säkert att det blir mindre pengar till utsatta människor i utvecklingsländer. Diakonia befarar ett sluttande plan som kommer att drabba miljontals människor i fattigdom och förtryck och dessutom kommer att kosta Sverige ledartröjan internationellt.

Välkommen, regeringen! Vi har läst er regeringsförklaring med biståndsglasögonen på och ser saker vi uppskattar. Vi välkomnar särskilt de tematiska prioriteringarna på demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, och på flickor och kvinnors rättigheter.

Men, givet de aviserade sänkningarna av biståndet, kommer det arbetet nu att behöva göras med mindre resurser. Det kan verka vid en första anblick som att biståndet inte sänks särskilt mycket, men att frångå enprocentsmålet är ett sluttande plan. Att biståndsnivån är kopplad till bruttonationalinkomsten (BNI) handlar ju om att världens rika länder ska bidra efter förmåga och i relation till sitt välstånd. Med en fast budgetram som inte utgår från BNI kommer summan att minska stadigt under de närmaste åren. Vi ser också en risk att biståndet nedprioriteras till förmån för handelsfrågor när biståndet och utrikeshandeln slås ihop under samma ministerpost.

Biståndet blir inte effektivt
Biståndet var redan underfinansierat innan pandemin slog till, och med energikris, ekonomisk kris och Rysslands krig mot Ukraina har behoven i världen ökat. Antalet människor som går hungriga ökar, och över hundra miljoner människor är på flykt. Att då låta det svenska biståndet gå i motsatt riktning är ett svek mot världens fattiga och utsatta.

Att använda biståndet som ett verktyg för att uppnå migrationspolitiska mål är en mycket dålig idé. Det riskerar att gå emot principerna för ett effektivt bistånd och fungerar helt enkelt inte. Samtliga riksdagspartier svarade i Diakonias partiledarenkät tidigare i år att de ställer sig bakom dessa principer. Dessutom riskerar det att innebära samarbeten med repressiva regimer.

Ett smart bistånd
Ett smart bistånd är förebyggande, långsiktigt och jämställt. Det utgår från lokala behov och vågar ta nya vägar. Det ger kvinnorätts- och HBTQI-organisationer riktat stöd, eftersom de driver jämställdheten framåt, och det ger stöd till de aktörer som på sikt bygger upp välfärd, i stället för att enbart fokusera på snabba, humanitära punktinsatser. Att arbeta förebyggande och långsiktigt kostar dessutom mindre och är mer effektivt.

Sverige har länge varit ett föregångsland inom bistånd, och det har gjort att vi inte bara har ett gott anseende, utan också att vi har kunnat flytta fram viktiga positioner internationellt. När Sverige väljer att dra ner på sitt bistånd är risken stor att andra länder följer efter.