Demokratin i Guatemala behöver oss nu!

I våras stod handels- och biståndsminister Johan Forssell i riksdagen och lyfte Guatemala som ett exempel på när svenskt bistånd inte leder någon vart och där de svenska handelsintressena är svaga. Ett land det är dags att fasa ut.

Men i förra veckan hände det. Mot alla odds vinner Bernardo Arévalo presidentvalet på en tydlig anti-korruptionsagenda. Framröstad av en befolkning som fått nog. Diakonias landchef i Guatemala skrev till mig att biståndet bidragit till att skapa en kollektiv dröm om ett samhälle fritt från korruption och maktmissbruk.

Men röster för demokratisering är ett hot mot de privilegier som mäktiga aktörer vant sig vid och de reagerar därefter. De senaste åren har det demokratiska utrymmet i Guatemala krympt. Rättsväsendet har förlorat alltmer oberoende. Politiker som utmanar korruptionen har utmanövrerats och lever i exil. Jurister och MR-försvarare har flytt efter hot mot deras liv. Journalister har mördats eller dömts till fängelse efter riggade rättegångar. Det civila samhället lever alltmer utsatt och ny lagstiftning har begränsat dess manöverutrymme.

Sveriges bistånd har under många år satsat hårt på att stödja de krafter i Guatemala som kämpar för demokrati, oberoende rättsstat och mot den utbredda korruptionen. Diakonia och våra partner har med stöd från Sverige oförtröttligt jobbat vidare för att stärka människors förmåga att kräva sina rättigheter, att inte sluta tro på demokratin som idé, att kämpa vidare och mobilisera för rättvisa i detta fantastiska land som så länge präglats av enorma sociala klyftor, strukturell rasism, våld och numera även klimatförändringar.

Framgångarna har varit många. Genom organisering, mobilisering, protester på gator och torg har människor visat vad de anser om bristen på demokrati och rättvisa. President Perez Molina har dömts för korruption efter massprotester. Generalen Ríos Montt dömdes för folkmord efter hundratals vittnesmål från Ixil-folket. Militär har dömts för sexualbrott under konfliktåren. Korrupta politiker har dömts. Nedläggningen av Kvinnosekretariatet har stoppats, liksom en anti-hbtq-lagstiftning. Tron på demokrati och rättvisa har grott i samhället och det har svenskt bistånd bidragit till.

Samtidigt vet vi att krafter inom Sveriges regering tycker att Guatemala är ett bra exempel på ett land där svenskt bistånd inte leder någon vart och där de svenska handelsintressena är svaga. Ett land det är dags att fasa ut. I våras kommenterade handels- och biståndsminister Johan Forssell Guatemala i en interpellationsdebatt:

”Sverige har genom biståndet till Guatemala bland annat sökt att bidra till att stärka landets kapacitet att motverka korruption och straffrihet samt öka respekten för rättsstatens principer. Trots mångåriga insatser kan vi emellertid konstatera att utvecklingen inom dessa områden inte har gått i rätt riktning. Efter att Guatemalas tidigare regering beslutade att avsluta mandatet för den internationella kommissionen mot straffrihet, CICIG, år 2019 har den negativa utvecklingen snarare accelererats. Den svenska regeringen bedömer att det i dag finns små möjligheter för det svenska biståndet att påverka den utvecklingen.”

Vi har hela tiden hävdat att han har fel. Allt går inte alls i fel riktning. Svenskt demokratibistånd har bidragit till en stor förändring i landet som går djupare än det Forssell talar om. Inte minst handlar det om att bygga kunskap och hopp hos en befolkning om att en förändring är möjlig.

I presidentvalet 2023 står nu kandidaten för Movimiento Semilla (Frörörelsen), Bernardo Arévalo, som klar segrare på en anti-korruptionsagenda, framröstad av en befolkning som fått nog. Mot alla odds. Tvärtemot vad någon förväntade sig för bara några månader sedan.

Forssell verkar vilja mäta resultaten av det svenska biståndet genom att fokusera på vilket motstånd det genererar hos korrupta eliter. Men resultaten kan bara mätas genom att följa samhället i stort, i det här fallet ned i folkdjupet. Guatemalas folk har nu sagt sitt. De har skickat ett klart och tydligt budskap till demokratins motståndare. Men kampen är långt ifrån över. Samtidigt som en historisk möjlighet till demokrati i Guatemala har öppnats, finns stort motstånd i kongressen och mäktiga intressen är nervösa för en fungerande rättsstat som kan åtala korrupta.

Det är nu kampen om demokrati ställs på sin spets. Organisationen CIDH, Comision Interamericana de Derechos Humanos har utfärdat skyddsåtgärder för Bernardo Arévalo eftersom hotbilden mot honom ökat väsentligt efter att han vann presidentvalet.

Internationellt stöd och fortsatt demokratibistånd är med andra ord viktigare och mer avgörande än någonsin. Vi hoppas att det kommer en dag då svenskt bistånd inte längre behövs i Guatemala. Den dagen är inte idag.

Text av Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia