“Brott mot folkrätten måste få ett pris oavsett vem som utför det”

När Hamas styrkor attackerade Sderot i södra Israel den sjunde oktober gjorde det ont i magen. Timma för timma kom rapporterna om våld och övergrepp mot civila. Min vän i Sderot svarade varken på mejl eller telefon. Det tog över en vecka innan hon svarade. Hon berättade att hon hade låst in sig i ett skyddsrum i över ett dygn. När hon väl vågade sig ut möttes hon av ett helvete med döda kroppar och hon fick veta att hennes grannar hade kidnappats och förts till Gaza. 

Men hon sa också med en gång att även om Israels regering har rätten att ge sig efter Hamas militärt, så trodde inte hon på att ett krig eller bomber mot Gaza skulle leda konflikten till en lösning.  

I maj förra året varnade 500 före detta israeliska militärer inklusive en tidigare biträdande överbefälhavare att den israeliska regeringens politik gentemot palestinierna kan leda till en ökad konflikt. De förespråkade stöd till en tvåstatslösning och varnade för en uppblossande situation i Gaza. De förutsåg att Israel åter skulle militärt invadera Gaza. 

Israels militära operation i Gaza efter den sjunde oktober har under ett halvår lett till fler dödade barn, journalister, medicinsk personal och FN-personal än i någon konflikt någonstans i världen sedan andra världskriget. Mer än 40 000 personer har dödats (inklusive de som ligger begravda under rasmassor), varav 14 000 är barn. Varje dag måste tio barn amputera ett eller båda benen. Samtidigt beräknas omkring 50 000 kvinnor vara gravida i Gaza. De tvingas föda under fruktansvärda, osanitära förhållanden och utan bedövning.  

Efter andra världskriget enades världssamfundet om principer som ska skydda civila i krig och förhindra att historien upprepar sig. Det är principer som Israel nu systematiskt underminerar.  Det handlar om att militär vid varje enskild attack måste säkerställa att de militära fördelarna överväger risker för civila förluster och skada.   

Människorättsorganisationer, Internationella röda korsfederationen och även EU:s utrikestalesperson Josep Borrell konstaterade tidigt att Israels blockad inte var förenlig med folkrätten. Han har bland annat sagt: ”Före kriget var Gaza världens största utomhusfängelse. Nu är det världens största begravningsplats. Det är en gravplats för tiotusentals människor, men också för några av världens viktigaste humanitära principer. ”  

När detta skrivs har mer än 30 barn dött av svält och hela 1,1 miljoner människor beräknas befinna sig i ”katastrofala nivåer” av undernäring. Israels försvarsminister försvarade blockaden med att befolkningen i Gaza är “mänskliga djur”. 

Israels bombande, inklusive användande av stora entonsbomber som spränger hela kvarter, har lett till att mer än 70 procent av alla byggnader i Gaza är skadade eller förstörda. Den 20 oktober träffades en byggnad som ligger inom den ortodoxa kyrkan St Porphyrius område i Gaza. Själva kyrkan var inte mål men Israel gjorde bedömningen att målet var legitimt. 20 personer varav 4 barn dog.  

Trots att rapporter strömmat in om hur Israel bryter mot krigets lagar har den svenska regeringen fortsatt att ge sitt politiska stöd till kriget. Till skillnad från flera andra EU-stater. Utrikesminister Billström sa i december att det skulle vara orättvist att uppmana till permanent vapenvila. Samtidigt frös Sverige biståndet till både israeliska och palestinska människorättsorganisationer i över fem månader. Under 2023 beslutade politikerna i Exportkontrollrådet att medge export av krigsmaterial till Israel.  

I debatten handlar det ofta om att ta ställning för Israel eller Palestina. Jag tycker att det är fel utgångspunkt. Vi ska vara vänner med dem, både i Israel och i Palestina, som står upp för människors lika värde. I en debattartikel kritiserar nio av Israels människorättsorganisationer den svenska regeringens hållning – bland dem Breaking the Silence med israeliska militärer och människorättsorganisationen BTselem som i dagarna besöker Sverige:

”Även Sverige står inför ett val. Om den svenska regeringen verkligen delar vårt engagemang för mänskliga rättigheter och efterlevnaden av internationell rätt, är det dags att stödja de krafter och organisationer i det israeliska och palestinska civilsamhälle som står upp för dessa mål och värderingar.” 

För mig är det ett grundproblem att omvärlden låter brott mot folkrätten passera utan åtgärder - brott mot folkrätten måste få ett pris OAVSETT vem som utför det. Israel har fått goda handelsvillkor med villkor att respektera mänskliga rättigheter. När det är uppenbart att Israel bryter mot folkrätten och mänskliga rättigheter måste det få konsekvenser. 

Text av Magnus Walan, policyrådgivare på Diakonia