Boende längs floden: ”Allt togs ifrån oss”

Estela Posadas hus totalförstördes när dammbygget Hidrotuango i Colombia fått floden Cauca att svämma över. I september 2018 mottog organisationen Rios Vivos Diakonias och Svenska kyrkans människorpris för sitt arbete med att försvara människor som påverkats av dammbygget.

Vattenkraftverket Hidrotuango ligger ca 170 km norr om Medellín, i provinsen Antioquia i nordvästra Colombia. Hidrotuango påbörjades år 2016 och är landets största infrastrukturella projekt någonsin. Den 28 april 2018 rasade en tunnel efter ett jordskred och vattnet började stiga. Dammen fylldes innan muren som skulle hålla emot den var färdigbyggd och 25 000 människor som lever vid flodkanten tvingades evakuera. Estelas Posadas hus förstördes och över 73 familjer förlorade alla sina tillhörigheter.

Organisationen Rios Vivos, motsatte sig bygget redan från start. De visste från tidigare erfarenheter att det var mycket troligt att vattnet i floden skulle förorenas och att det skulle påverka de boende negativt men konsekvenserna har blivit större än de hade anat.

Estela och hennes barn bor fortfarande på ett härbärge. Hon menar att hjälpen inte varit tillräcklig. Att de små matpaket som de får inte räcker och att härbärget är otryggt.

–Vi sover flera i samma sal. Vi kan inte stänga dörren om oss. Men det är i alla fall bättre än i början, då bodde vi på gatan, vi sov på kartonger, berättar Estela.

Rios Vivos har sedan katastrofen varit den starkaste rösten för invånarnas rättigheter. Ett arbete som inte har varit lätt. Ända sedan bygget av vattenverket startade har många av organisationens medlemmar hotats och fyra har mördats.

Företaget Empresas Públicas de Medellín (EPM) som driver vattenverket har varit restriktiva med information om vad som hände den där dagen i maj. Företaget har ännu inte presenterat någon lösning för hur det ska undvika att dammen brister. EPM har tvingats översvämma hela maskinparken för att minska vattentrycket på väggarna.

– Företaget säger att det inte längre finns någon risk men vi vågar inte lita på det. De vill att allt ska vara som vanligt, men mycket har förändrats för oss. Inget är sig längre likt. Vi kan inte längre leva på det som floden gett. Nu kämpar vi för att kunna köpa en kollektiv mark där vi kan odla. Vi ser inte längre någon framtid vid floden, säger Cecilia Muriel som också är aktiv i Ríos Vivos.

60% av invånarna vid floden är även offer för den väpnade konflikten i Colombia som påverkat regionen runt Rio Cauca starkt. Estela berättar att hon tidigare varit tvungen att fly från sitt hem fem gånger på grund av våldet under den konflikten. Nu är hon hemlös igen, på grund av dammbygget. Nu måste vi hitta ett nytt sätt att gå vidare, att fortsätta leva, säger hon.

Estela berättar vidare hur konflikten påverkat hennes liv och förstört hennes familj.
– Min man försvann för över 20 år sen och två av mina bröder har mördats, säger hon. Floden var vår räddning och nu har den också tagits ifrån oss.

En annan viktig fråga för de som har familjemedlemmar som försvunnit är att få veta sanningen om vad som hänt dem och att få begrava sina döda och ha en grav att gå till. 179 kroppar beräknas ha begravts i massgravar i närliggande områden kring floden mellan åren 2014 och 2018.

– Vi vet att våra nära och kära finns där men vi har inte haft tillstånd att leta efter dem tidigare. Nu, när allt ligger under 300 meter vatten godkänner myndigheterna en eftersökning, säger Estela.

I september 2018 mottog Rios Vivos Diakonia och Svenska kyrkans människorättspris för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Cecilia Murel berättar att priset varit viktigt men att de fortfarande väntar på svar från myndigheter och företaget.

– Det är viktigt för oss att myndigheter inte tar förhastade beslut. Vi vill att de ska besöka oss så att de med egna ögon kan se hur vi tvingas leva. För att de ska känna, bara för en liten stund hur vår verklighet är. För att de ska förstå att det vi säger och vittnar om är sant, säger Cecilia.

– Vi har överlevt för att vi håller ihop, avslutar hon. Vi är inte av samma biologiska familj men det spelar ingen roll. Vi har överlevt hemska saker tillsammans och det gör oss till familj.