Acceptera inte Israels annekteringsplaner

Flera svenska bistånds- och människorättsorganisationer uppmanar de svenska riksdagspartierna i ett öppet brev att agera mot Israels planer på att annektera delar av den ockuperade Västbanken. Att ensidigt utvidga det egna landets territorium är ett brott mot folkrätten.

Att Israels regering skulle besluta över palestiniernas framtid utan att de själva har möjlighet påverka det vore djupt odemokratiskt och i strid med rättsstatens principer. Det riskerar också att slutgiltigt förstöra alla möjligheter till den tvåstatslösning som både Sverige och EU verkar för. En annektering innebär i sig ett brott mot folkrätten. Dessutom har Sverige förbundit sig att under alla förhållanden verka för att den humanitära rätten respekteras och efterlevs.

Det finns också allvarliga globala säkerhetspolitiska risker med att inte reagera tydligt på annekteringar eller planer på att annektera territorium, eftersom man sänker tröskeln för andra regimer med liknande ambitioner.

Sverige, Estland, Lettland, Litauen, Danmark, Finland påpekade denna typ av säkerhetsrisker i ett gemensamt uttalande 2016 i samband med Rysslands annektering av Krim:

När det gäller annekteringen av Krim har EU fattat tydliga beslut om att förbjuda investeringar och handel som stödjer ryska ekonomiska verksamheter på annekterat område, liksom sanktioner mot individer på ansvariga positioner. Det vore både politiskt och säkerhetspolitiskt olämpligt att särbehandla Israel i frågan om annektering.

Den nybildade israeliska regeringen och framför allt premiärminister Netanyahu är mycket beroende av stödet från Israels religiösa och politiska extremhöger, på samma sätt är USA:s president Trump beroende av röster från amerikanska högerkristna krafter som ser Israels expansion som en religiös nödvändighet.

En annektering gynnar extremister och underminerar liberala och fredsinriktade aktörer på båda sidor. För Israels bosättarrörelse är detta inget problem då en möjlig fred ses som ett hot mot deras expansionsplaner. Men tunga israeliska experter inom militären och säkerhetstjänsten varnar för att annekteringen innebär ett konkret hot mot staten Israels säkerhet och för israeler och palestinier, och att det främst handlar om att Netanyahu och Trump söker politiskt stöd.

Även en av israels mest kända experter på diskriminering och likarättsfrågor, journalisten och författaren Benjamin Pogrund arbetat nära Nelson Mandela och som tidigare försvarat Israel mot anklagelser och jämförelser med apartheid, varnar nu istället för att Israel kommer att utveckla ett apartheidsystem vid en annektering enligt den modell som regeringen föreslagit. Han menar även att Israel därmed kommer förlora stöd hos länder, politiker och organisationer som idag är viktiga för landet.

Redan idag innebär Israels illegala bosättningar på det ockuperade palestinska området att situationen för den palestinska civilbefolkningen försvåras. Bosättningarna utgör också ett av de svåraste hindren för en fredlig lösning på konflikten, de hindrar utveckling av handel och industri och ökar därmed beroendet av bistånd. Därför har EU sedan tidigare infört krav på ursprungsmärkning så att man skall kunna skilja mellan produkter från Israel och från illegala israeliska bosättningar på ockuperat område. Det är en betydligt mildare åtgärd än förbudet mot handel med ryska affärsintressen på Krim.

Ursprungsmärkning är en del av EU:s differentieringspolicy som syftar till att möjliggöra för EU att ha nära relationer med såväl Israel som Palestina utan att samtidigt bidra till brott mot folkrätten eller underminera en framtida lösning på konflikten. FN:s medlemsstater ska enligt säkerhetsrådsresolution 2334 från 2016 göra skillnad mellan den erkända staten Israel och de israeliska bosättningarna på ockuperad mark, så kallad differentiering.

Både Israel och den Palestinska myndigheten har samarbeten och förmånliga handelsavtal med EU. Dessa är dock villkorade med krav på respekt för internationell rätt, i dagsläget bryter bägge mot den internationella rätten utan konkreta konsekvenser för avtalen.

Ett flertal rapporter visar på att samtliga parter i konflikten – Hamas, Israel och den Palestinska myndigheten – på olika sätt försvårar arbete för mänskliga rättigheter genom lagar, regelverk, hot och trakasserier. Detta gäller inte minst de människorättsorganisationer och människorättsförsvarare som övervakar och rapporterar brotten mot både nationell och internationell lagstiftning. Detta är röster som precis som i andra konflikter måste få tillåtas att verka utan trakasserier och hot från konfliktens parter.