Diakonia - Människor som förändrar världen
Georg Andrén Georg Andrén är Diakonias nya generalsekreterare och tillträdde sitt nya jobb den första september 2017.

”Det känns som att komma hem”

En lite blyg diplomat som vill titta bakom varje hörn. Diakonias nya generalsekreterare är inte rädd för att ta risker, men de ska vara genomtänkta. Nu är han på plats på drömjobbet, och det känns helt naturligt.

2017-09-13

Han är välklädd, samlad och verkar ta in och ha koll på alla i rummet – att Georg Andrén kommer direkt från ett diplomatjobb är det knappast någon tvekan om. Men där finns också något yvigare, mer exalterat. Frågar man honom själv beskriver han sig som lite blyg, även om han säger att ingen tror på honom när han berättar det, och nyfiken. Den där nyfikenheten har varit en stark drivkraft i arbetslivet.
– Jag vill alltid leta vidare, gå runt hörnet och se om det finns mer, säger han där han sitter i den grå fåtöljen inne på det nya kontoret i Alvik i Stockholm. På väggarna finns tomma spikar som vittnar om att företrädaren Bo Forsberg nyligen har flyttat ut, och på bordet bredvid fåtöljen trängs välkomstblommorna.

Lyfta andras röster

Fram till i våras var Georg Andrén Sveriges ambassadör i Guatemala, men när han sökte och fick jobbet som Diakonias generalsekreterare bestämde han och hans fru Maria, diakon i Svenska kyrkan, sig för att lämna Guatemala City och återvända till lilla Ålberga utanför Nyköping. För det här är något av en drömposition för Georg Andrén.
– Det var ju hit jag skulle! Jag känner både Diakonia som organisation och många av människorna här, så det känns lite som att komma hem, säger han.

Med en bakgrund inom internationell ekonomi och positioner på bland annat Riksbanken, Utrikesdepartementet, Svenska kyrkan och Sida har han hunnit jobba med utvecklingsfrågor under många år. Han har bott och jobbat i flera världsdelar och även hunnit med att jobba för Diakonia tidigare under tre år i Sydafrika.
– Mötet med människor har följt mig genom hela karriären. Det är det som är mitt driv, att möta dem vi jobbar med och för. Jag vill förstå samhället och utvecklingen utifrån den enskilda individen, som till exempel mamman ute på den afrikanska landsbygden och hennes sammanhang. Därför ser jag otroligt mycket fram emot att möta Diakonias verksamhet runtom i världen.

Feminism en nyckel

För Georg Andrén finns det ingen tvekan om vad som är kärnan i bistånds- och utvecklingsarbete – ett feministiskt förhållningssätt och viljan att alltid styras av den som lever i fattigdoms perspektiv.
Han kallar sig självklart feminist, men vill inte stanna vid det, utan ser feminismen som en av hans viktigaste käpphästar i den nya rollen. Han tror och hoppas att det kommer att påverka hans arbete varje dag.
– Jag vill att det genomsyrar allt vi gör och att vi vågar ifrågasätta oss själva, vi har alla väldigt lätt att falla in i de patriarkala strukturer vi lever i. Jag kommer att se till så att vi internt alltid tänker och pratar genusbalanserat, och påminna om att det är svårt.

Han har jobbat för kvinnors rättigheter länge, och som en del av svensk feministisk utrikespolitik har det ibland tagit sig väldigt konkreta uttryck. En betydelsefull händelse var när han förra året som en av ett antal ambassadörer satt med vid den uppmärksammade rättegången om de omfattande systematiska sexuella övergreppen som utfördes av militären i den guatemalanska byn Sepur Zarco för 35 år sedan. Efter decennier av stigmatisering och skam bestämde sig kvinnorna för att kräva upprättelse, och med hjälp av bland annat svenska biståndspengar drev de sitt fall.
– Guatemalas regering hörde av sig till mig och de andra ambassadörerna och sa att de inte ville att vi skulle finnas på plats. Vi gick såklart dit ändå, det var viktigt, berättar han.

Kvinnorna satt med dolda ansikten under hela rättegången, men när domen föll och de åtalade militärerna fick sitt straff tog de av sig sjalarna och visade sig öppet.
– Då fick de upprättelse, de var inte offer längre! Dessa kvinnor fick kraft att driva sitt fall mot alla odds och det gick hela vägen. Det har präglat mig och gett mig inspiration. Det ger hopp i en mörk värld.

Egna skor

Att bli generalsekreterare för Diakonia är också att bli representant för de kyrkor som äger organisationen, och Georg Andrén ser organisationens kristna grund som en styrka.
– Diakonia är en professionell biståndsorganisation som jobbar runtom i världen med utgångspunkt i en tydlig värdegrund om allas lika värde – den i sin tur vilar på kristna värderingar. Det är en styrka att vi har den kristna basen, den gör oss frimodiga att jobba med vem som helst och är ett räcke man kan hålla sig i när man lutar sig ut.

Han efterträder en generalsekreterare som har suttit på sin post i över två decennier och är något av en institution och ett stort namn i både bistånds- och kyrkokretsar. Det är stora skor att fylla, men det bekymrar inte Georg Andrén.
– Jag har ingen ambition att fylla Bo Forsbergs skor. Jag säger som en nyanställd sa till mig på ambassaden i Nairobi när jag var där på besök – jag kommer med mina egna skor. Jag är jag, och jag kommer med det jag har. Jag vill göra nytt och jag vill göra på mitt sätt.