Diakonia - Människor som förändrar världen
Sexuellt våld fungerar som vapen i konflikten i Colombia. Maria Eugenia kidnappades, torterades och utnyttjades sexuellt. Idag arbetar hon för att hjälpa andra som har utsatts. Foto: Felipe Abondano.

Våldtäkter används som vapen i kriget

Kvinnors kroppar har fungerat som slagfält i kriget i Colombia. Sexuellt våld har varit ett strategiskt vapen för alla stridande grupper. "Jag önskade bara att det skulle ta slut, att de skulle döda mig" säger Maria Eugenia som kidnappades, torterades och utnyttjades sexuellt i ett helt år.

2017-04-10

Maria Eugenia tittar igenkännande på mig när hon kliver innanför tröskeln på Diakonias kontor i Bogotá.

- Vi har träffats förut, säger hon och minns hur vi för några år sedan satt i timtal och pratade om internflyktingarnas svåra situation.

Då berättade Maria Eugenia hur hon på grund av kriget tvingades fly sitt hem och hur hon arbetade för att hjälpa andra i samma situation. Men hon sa inget om de sexbrott som hon hade utsatts för. Det är typiskt. Sexbrott är inget som man har pratat om. Det är först nu som ett fåtal modiga kvinnor vågar berätta. Maria Eugenia är en av dem.

Skuld och skam

- Om någon stjäl min mobil så berättarjag det för alla. Men om någon utsätts för sexuellt våld, då blir den personen tyst och berättar inte för någon. Man blir rädd, känner skuld och skam. Man blir tyst.

När Maria Eugenia var 17 år gammal kidnappades hon, torterades och utnyttjades sexuellt i ett helt år. Länge höll hon brotten hemliga. Hon kände skuld och skam. Hon tyckte att det var hennes eget fel att hon hade låtit sig luras.

”Jag kämpade emot”

Hon hade försökt hjälpa en vän som satt i fängelse när hon kom i kontakt med männen som bestämde sig för att sälja hennes oskuld. De hotade henne och sa att de skulle döda hennes familj. De förde henne till en mäktig man där hon överlämnades som en vara.

- Jag kämpade emot. Men ju mer jag kämpade desto hårdare slog de mig, säger hon.

Sedan inleddes ett långt helvete.

- Jag önskade bara att det skulle ta slut, att de skulle döda mig. De tog mig till olika ställen där det fanns militärer. De visste mycket om min familj och hotade hela tiden att de skulle döda min familj. De torterade mig och sa att de skulle döda mig. De utnyttjade mig. Med tiden har jag förstått att det var både militärer och paramilitärer.

Lyckades fly

Efter två flyktförsök lyckades Maria Eugenia äntligen fly.

- Men männen följde efter mig och sa att de skulle döda mig, för att jag visste för mycket. Jag lovade att aldrig prata om det jag varit med om. Och därför har jag varit tyst så länge.

Och hon är inte ensam om att vara tyst. Väldigt få vågar prata.

- De här sakerna ligger gömda i flera år. Vi har gråtit ensamma. Många har svåra problem, fysiska och känslomässiga. Det är svårt att gå vidare i livet. Många slutar skolan, vi stänger in oss i vår värld. Det är så stigmatiserande. Vi är rädda för att våra familjer ska ta avstånd från oss och för att samhället ska straffa oss.

Nu börjar de prata

Men nu har något viktigt hänt. Kvinnorna har börjat prata. När den stridbara människorättsförsvararen Angelica Bello berättade om de övergrepp hon blev utsatt för, då vågade fler kvinnor berätta sanningen. Många av dem har, liksom Angelica utsatts för hot och attacker efter att de börjat berätta. Angelica drabbades hårt och begick till sist självmord.

- Angelica har betytt väldigt mycket för oss, säger Maria Eugenia.

Hon var efter Angelica Bellos död med och grundade organisationen ”Kvinna, följ i mina spår” – namnet syftar på Angelicas mod att berätta.

Stöd från andra

- Det är svårt, men mindre svårt när man inte är ensam. Nu känner vi stöd av andra kvinnor som har upplevt liknande saker och av organisationer som stöttar oss. Jag mår mycket bättre nu när jag har börjat prata om det. Jag känner inte lika mycket skuld, och inte lika mycket ilska och hat, säger Maria Eugenia.

Diakonias samarbetsorganisation Sisma Mujer stödjer kvinnor som utsatts för sexbrott.

- Vi vet att de här brotten har varit utbredda och systematiska under kriget. I vårt arbete jobbar vi med kvinnor som har blivit utsatta, men de flesta berättar det inte. De har inte anmält brottet och de vill inte prata om det. Det är vår uppgift att stärka dem så att de kan och vågar anmäla, säger Claudia Mejía på Sisma Mujer.

Viktigt för freden

Att brotten anmäls är viktigt för att fred ska kunna skapas i Colombia.

- Vi är säkra på att förövarna inte kommer att erkänna de här brotten frivilligt. De kan erkänna bestialiska mord och andra grymma brott, men sexbrott kommer de inte att erkänna, säger Claudia Mejía. Det ses som skamligt.

De flesta övergreppen har begåtts av paramilitärer, men även gerillagrupper och militärer har använt sex som vapen i kriget. Gerillan har till exempel våldtagit kvinnor som vägrat låta sina barn bli barnsoldater, och militären har våldtagit kvinnor i byar där gerillan har haft närvaro.

- Många som söker sig till väpnade grupper har varit utsatta för sexuella övergrepp hemma eller i skolan. Det kan vara en anledning till att de vill bort och söker sig till de här grupperna.

- Och det som händer i samhället händer också i kriget – fast värre, grymmare, med vapen och hot och makt, säger Maria Eugenia.

Terror, hot och straff

Sexuellt våld används strategiskt i kriget på olika sätt. Till exempel har de som vill lägga belag på mark våldtagit kvinnor och hotat att det ska hända igen. Då flyr hela familjer och kommer inte tillbaka. Mot män kan sexuellt våld mot fruar och döttrar användas för att terrorisera, straffa och förödmjuka. Det är ett sätt att utöva makt, att få folk att underkasta sig genom rädsla. Och förövarna har kunnat känna sig trygga, för nästan ingen har vågat prata om det.

- Först när en drabbad kvinna får höra att övergreppen inte är hennes fel, att hon inte är ensam, att någon bryr sig om att utreda brottet, då först känner hon förtroende och vet att hon inte är ensam. Hon måste känna att någon tror på hennes berättelse. 

Hon menar också att poliser, jurister och andra som träffar brottsoffer måste få bättre utbildning.

- Fortfarande säger många ”hon sökte det, se hur hon klär sig”. Det får inte fortsätta att vara tabu, som det är. Vi måste börja prata om sexuellt våld, inte bara det som sker i kriget, utan också det som sker i hemmen och i skolorna.

Maria Eugenia pratar i skolor

- Jag berättar att jag är offer för sexuellt våld. Jag lyssnar på barnen. Försöker ta reda på hur de har det hemma. Många barn berättar för oss att de har blivit utsatta för sexbrott, men de vill inte säga det till någon annan.

Maria Eugenia säger att hon och andra offer för sexbrott behöver allt stöd de kan få.

- Tack vare stödet från andra organisationer har vi kommit så här långt. Det internationella trycket hjälper också. Nu har staten långsamt börjat lyssna och tro på vad vi säger. Det är viktigt att de här brotten synliggörs, för de går att förebygga, säger Maria Eugenia. Kvinnor måste känna att staten tar ansvar och garanterar rättvisa.

Fakta om sexuellt våld:

Sexuellt våld används strategiskt i krigföringen på olika sätt, till exempel för att:

tysta människor, exempelvis de som står upp för mänskliga rättigheter, som motsätter sig förtryck eller vägrar underkasta sig väpnade grupper

för att få tillgång till mark. Våldtäkter och hot om upprepade våldtäkter får människor att lämna sina hem och sin mark, som då kan tas över av väpnade grupper med ekonomiska eller territoriella intressen

för att visa sin makt och utöva kontroll.

Med sexuellt våld menas till exempel: våldtäkter, gruppvåldtäkter, sexslaveri, påtvingade graviditeter (en kvinna våldtas upprepade gånger tills hon blir gravid) påtvingade aborter, könsstympning.