Diakonia - Människor som förändrar världen

Förnyade löften – men finns den politiska viljan?

I slutet av november samlades tusentals delegater från regeringar, parlament, civilsamhälle, näringsliv och fackföreningar i Nairobi för att diskutera och förnya sina åtaganden om ett effektivt bistånds- och utvecklingssamarbete. Mötet resulterade i ett förnyat gemensamt åtagande i form av slutdokumentet Nairobi Outcome Document.

2016-12-13 Ansvarig: Sofia Hallonsten

Mötet i Nairobi var den andra uppföljningsrundan inom partnerskapet för utvecklingseffektivitet GPEDC och byggde vidare på tidigare åtaganden från Rom, Paris, Accra, Busan och Mexico. 

Sveriges delegation leddes av Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. Diakonia, Plan Sverige, LSU – Sveriges ungdomsorganisationer, Svenska kyrkans internationella arbete och Forum Syd, alla medlemmar i CONCORD Sverige, fanns liksom CONCORD-kansliet på plats för att dela erfarenheter, bevaka och påverka förhandlingarna.

Åtagandena för ett effektivt bistånd och utvecklingssamarbete har halkat ned på den politiska dagordningen på senare år och intresset från framförallt givarländerna var svalt inför mötet. Sverige var ett av endast tre EU länder som deltog på ministernivå . Dessutom visade en utvärdering som togs fram inför mötet att tidigare åtaganden för utvecklingseffektivitet var långt ifrån uppnådda.

Eva Ekelund, Svenska kyrkans internationella arbete, var en av de som deltog vid mötet.

– Inför mötet kände många av oss oro. När mötet nu avslutats kan vi konstatera att det gemensamma dokumentet bekräftar vikten av ett globalt partnerskap och effektivt utvecklingssamarbete, men mycket återstår för att i praktiken leva upp dessa åtaganden, sade hon.

Svenskt ledarskap 

Att Isabella Lövin deltog vid mötet mottogs positivt av partnerländer och representanter från det civila samhället. På plats i Nairobi lyfte ministern vikten av att biståndet går till dess verkliga syfte – att bekämpa fattigdom – och inte styrs av andra politiska agendor, till exempel säkerhetspolitiska. Även behovet av ett brett nationellt demokratiskt ägarskap av utvecklingsinsatser i mottagarländer och vikten av fungerande nationella system för att kanalisera bistånd underströks av ministern. Hon lyfte även vikten av att motverka de inskränkningar av utrymmet för det civila samhället som just nu sker på flera håll, jämställdhet och kvinnors deltagande samt behovet av att särskilt fokusera på och anpassa insatser i sviktande och konfliktdrabbade länder.

Förtydligande av olika aktörers ansvar

Slutdokumentet tar ett steg längre än tidigare åtaganden när det gäller att tydliggöra aktörers olika roller, bland annat genom att skriva ut ett antal åtaganden som de olika aktörerna åtar sig att göra. Exempelvis lyfts civila samhällets ansvar för att verka för att stärka möjligheten för människor som lever i fattigdom och utsatthet att delta i beslut som påverkar deras liv. Detta tydliggörande av de mer specifika ansvar som olika aktörer har gör det lättare att följa upp och genomföra åtagandena. Nytt för Nairobidokumentet är även att nationella parlamentens roll tydliggjordes.

Brist på erkännande av demokratiskt ägarskap

Under förhandlingarna fanns ett starkt motstånd mot den centrala frågan om demokratiskt ägarskap som ett gemensamt åtagande. Ett demokratiskt ägarskap innebär att alla aktörer har rätt att bidra till och ha insyn i prioriteringarna för utvecklingssamarbetet. I Nairobi fanns ett motstånd mot detta, trots att principen erkändes redan i Busanprinciperna 2011. Nairobidokumentet nämner endast demokratiskt ägarskap i samband med civila samhällets åtaganden, men talar i övrigt om ”ländernas ägarskap” eller ”inkluderande ägarskap”.
- Det är olyckligt att demokratiskt ägarskap inte erkänns tydligt i Nairobidokumentet. Ett demokratiskt ägarskap innebär att utvecklingssamarbete måste baseras på demokratiskt framtagna planer där en mångfald av grupper i samhället är med och ges möjlighet till verkligt inflytande över prioriteringarna för utvecklingsinsatserna lokal. Det är centralt för ett utvecklingssamarbete som utgår från människor som lever i fattigdoms egna prioriteringar, sade Carolina Poggio på Plan Sverige.

Civila samhällets roll

Det var långt ifrån en självklarhet att civila samhällets rätt och utrymme att verka som självständig aktör skulle erkännas i slutdokumentet eftersom flera länder, däribland Egypten, motarbetade ett sådant åtagande. Det reflekterar den verklighet vi ser idag där allt fler länder vidtar åtgärder som syftar till att begränsa det civila samhällets utrymme och rätten att organisera sig. Därför får de tydliga skrivningar som länderna slutligen enades om ses som positiva.
– Det är glädjande att slutdokumentet slår fast att ”vi är fast beslutna att vända trenden av det krympande utrymmet för det civila samhället varthelst detta sker”. Det är också positivt att dokumentet erkänner den väsentliga roll som civila samhället spelar som självständiga aktörer i sin egen rätt. Nu måste detta respekteras av alla regeringar och faktiskt omsättas i praktisk handling praktiken, sade Penny Davies på Diakonia.

Privata sektorns ansvar otydligt

Slutdokumentet tydliggör åtaganden för olika aktörer, däribland privata sektorn. Privata sektorn kan spela en viktig roll i bistånds- och utvecklingssamarbetet för att uppnå gemensamma utvecklingsmål. Samtidigt har civila samhället uttryckt oro över otydliga skrivningar vad gäller hur bistånd, som är en offentlig resurs, används som hävstång för att stimulera näringslivets egen utveckling. Civila samhället har också kritiserat samarbetet med privata sektorn för främst gynna stora multinationella företag, ofta med sin bas i givarländerna snarare än små och medelstora företag i mottagarländerna.
– Det måste vara tydligt att biståndsinsatser som syftar till att på olika sätt stimulera den privata sektorn att bidra, har samma målsättningar som andra biståndsinsatser, det vill säga att utrota fattigdom och skapa en rättvis och hållbar utveckling. Transparens och ansvarsutkrävande måste också vara centralt, precis som för andra aktörer, sade Penny Davies.

Fokus på genomförande

”Genomförande, genomförande, genomförande är det som förändrar liv och ger resultat”, sa Angel Gurria, OECD:s generalsekreterare vid sitt öppningsanförande på plats i Nairobi. Ett citat som bra sammanfattar den mest centrala möjligheten och utmaningen med utvecklingseffektivitetsagendan.
– Nairobidokumentet innehåller tydliga skrivningar om vikten av att ta fram tidsbundna handlingsplaner för att uppfylla åtagandena. Det är viktigt att detta tas på allvar och att alla aktörer snabbt tar ansvar för att omsätta detta i praktiken. Här har Sverige en möjlighet att visa ledarskap och vi är redo att samverka, sade Hanna Hansson, Concord Sverige.